Min morfar Albin var bonde. Han var centerpartist. Han föddes på den plats i Västerbotten där han sedan levde sitt liv och avslutade det då han nästan 100 år gammal lämnade jordelivet. Han var vad man i dagens samhällsdebatt kallar en typisk ”somewhere”-person som värdesätter trygghet, att rota sig någonstans och höra till. Skötsamhet framför dryckeskultur. Snällhet framför oginhet. Att göra rätt för sig framför att strula runt. Livet kretsade kring gården, hustrun Betty, familjen, tron, fiolen och djuren.
Kamratskapen med de gamla nordsvenska arbetshästarna som Brunte som gick vid hans sida vid åkern betydde lika mycket som relationen till människor. Han grät när favoritdjur gick till slakt. En av de bästa stunderna på morgonen var att sitta, klappa och småprata med katterna på gårdstrappan.
Jag minns fortfarande de enkla livsråd som han brukade ropa åt mig som barn när jag likt en omvänd sommarkatt kom på besök någon månad under semestern. ”Si så du int stöjp!” (Gå försiktigt så att du inte ramlar) när jag på sprang ner till den mörka jordkällaren för att hämta mat. ”Lett na va” (Låt henne vara) när man drog sig undan i salen (västerbottniska för vardagsrummet) för att läsa sommarlovsböcker. Ständiga budskap om att hjälpa till på gården, skärpa sig och vara hygglig mot andra som då skulle vara schyssta tillbaka.
Kanske måste sunda husmoderstips år 2018 – för att tilltala denna tids konservativa vurm – kryddas med hätska utfall mot feminism.
Budord som vi finner i Bibeln, vettiga föräldrars barnuppfostran världen över och som har en återklang i de flesta religioner universellt på ett eller annat sätt. Det är inte raketforskning, definitivt inte nytt eller omskakande revolutionerande budskap utan mest vanligt globalt folkvett för att människor ska kunna leva tillsammans.
Kanske hade morfar på sitt sparsamma lantbrukarmanér blivit förvånad över att man kan tjäna miljoner på självklarheter som att vi ska ta ansvar över våra liv, bädda sängen eller vara snälla mot husdjur, skriver Birgitta Ohlsson. Foto: Lars Pehrson / SvD / TT
Nu är det drygt tio år sedan morfar dog. Han läste under sitt liv varken Dagens Nyheter, Dagens Industris ledarsida, tittade på SVT:s dylika Skavlan-program eller lyssnade på Sveriges Radios olika samhällsprogram. Måhända svepte han igenom Västerbottens Kuriren så länge ögonen höll och tidningen levererades. Men även om han levat i dag och fått höra den rådande debatten kring forskaren Jordan B Petersons idéer hade han nog tyckt att det mest var gamla hederliga husmorstips som presenterades i professorns 12 levnadsregler. Inget nytt. Inget att hetsa upp sig över. Inget att tindra över som om det vore en ny religion. Kanske på sitt sparsamma lantbrukarmanér blivit förvånad över att man kan tjäna miljoner på självklarheter som att vi ska ta ansvar över våra liv, bädda sängen eller vara snälla mot husdjur.
Något säger mig att män som förknippar kvinnor med kaos inte vill oss riktigt väl.
Tänk om dagens diskussion pausat till lite här. Då hade vi kunnat få en gedigen diskussion om vikten av att både kvinnor och män ska fostras i att ta ansvar för sina liv. Jag skriver själv om att sluta curla pojkar och män i min bok ”Duktiga Flickors Revansch”.
Men kanske måste sunda husmoderstips år 2018 – för att tilltala denna tids konservativa vurm – kryddas med hätska utfall mot feminism, serveras till en diet av enbart saltat kött och tankar om att det farligaste är en svag man för att kunna säljas på dagens bokmarknad.
I början av 1990-talet publicerades John Grays bok ”Män är från Mars. Kvinnor är från Venus” som blev startskottet på en debatt kring att kvinnor och män är väldigt olika. Måhända är Jordan B Petersons bok vår tids uppföljare på detta. Hans resonemang om att ”kvinnligt” är kaos och ”manligt” är ordning och resonemangen om Jung, Yin och Jang imponerar inte på mig som liberal och feminist.
Något säger mig att män som förknippar kvinnor med kaos eller tycker att vi kommer från en annan planet inte vill oss riktigt väl. Vi har liksom hört det förut och fått ta konsekvenserna på arbetsmarknaden, i familjen och relationer. Och inte har det inneburit frihet.