Lobbyn för marknadshyror påminner om den för välfärdsvinster Marknadshyror ger dyrare hyror men inte fler bostäder, skriver Ali Esbati (V). På bilden Norra tornen i Stockholm. Foto: TT
Krönika

Lobbyn för marknadshyror påminner om den för välfärdsvinster

Krönika Jämförelsen med brödköer i Sovjet och svensk hyresmarknad fördummar samtalet, skriver Ali Esbati.
22 dec 2020 | 06:01
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0

”Sovjetunionen, hade världens största naturresurser och mest bördiga åkermark. Utanför mataffärerna köade människor ändå för att kanske kunna köpa en bit bröd”. Denna information kan man ta del av i en riksdagsmotion av sedermera försvarsminister Karin Enström (M). Motionen handlar, givetvis, om behovet av att införa marknadshyror i Sverige. ”Bostadsmarknaden är en planekonomi därför att den är sönderreglerad.” får vi veta.

Detta är nu inte någon ovanlig motivering högerifrån för en ytterligare vilda-västernisering av bostadsförsörjningen. ”Det är ett system med planekonomi vilket ger köer, ungefär som brödköer i gamla öst”, kunde man för några år sedan läsa en informationsdirektör hos Fastighetsägarna förklara varför man istället borde ha ett system som ger fastighetsägarna större vinster. ”På en fungerande marknad finns ett stort intresse för att leverera billiga produkter med rimlig kvalitet till låginkomsttagare – tänk på kläder, mat eller begagnade bilar”, skriver vice vd på ”den gröna och liberala” (läs: centerpartistiska) tankesmedjan Fores. Man kan själv googla fram fler exempel genom att söka på ”marknadshyror” tillsammans med ”mat”, ”bröd” eller ”planekonomi”.

Man kan själv googla fram fler exempel genom att söka på ”marknadshyror” tillsammans med ”mat”, ”bröd” eller ”planekonomi”.

Här köas det till en nyöppnad bokhandel i Östberlin på 1980-talet.
Foto Peter Diedrich / SCANPIX

Intresserar man sig däremot för faktiska förhållanden på bostadsmarknaden i Sverige och jämförbara länder (till vilka Sovjetunionen, 1922-1991, alltså inte hör) finner man dock att forskning och beprövad erfarenhet pekar i en annan riktning:

Ett införande av marknadshyror skulle inte leda till ett ökat bostadsbyggande. Däremot skulle i princip alla i hyresrätter betala högre hyror, särskilt i storstäder. Detta skulle ge ett starkt bidrag till en redan galopperande segregation. Det skulle också få betydande makroekonomiska konsekvenser eftersom en så stor del av så mångas inkomster går till boendet. En brett minskande hushållskonsumtion som följd av högre hyror får negativa effekter på sysselsättning och produktion. Vidare finns mycket starka skäl att tro att trångboddheten bland människor med låga inkomster skulle öka, något som har negativa sociala följdverkningar även när det inte råder pandemi.

Att konsumera en frukt eller nyttja en viss telefonmodell har förvisso också sociala implikationer – men de är inte helt av samma karaktär som valet av boende.

I modern svensk historia sammanfaller problemen med bristande tillgång till lämpliga bostäder tämligen exakt med att den offentliga bostadspolitiken rullats tillbaka med förhoppningen om att marknadsaktörer ska klara biffen. Så har det varit sedan början av 90-talet, inte minst efter torpederingen av pensionssystemet. Det är ingen slump att ett system med kombinationen av statlig bostadsfinansiering och starkare hyresreglering under drygt fyra decennier efter andra världskriget kunde generera mer än dubbelt så många färdigställda bostäder per år i genomsnitt, jämfört med perioden post nyliberalismens genombrott.

Läget har stora likheter med debatten om vinstdränaget från skola och omsorg. Fåtalet som tjänar på ett grovt fel-riggat system kompenserar bristen på rationellt hållbara argument med välfinansierad storytelling. På köpet görs hela det offentliga ordskiftet dummare.

Nyhetsbrev

Här finns samtidigt en annan röd tråd: Den grundläggande förståelsen av vad det betyder att leva tillsammans i ett samhälle och hantera strukturella, ofrånkomligt sociala relationer inom detta samhälle. Att konsumera en frukt eller nyttja en viss telefonmodell har förvisso också sociala implikationer – men de är inte helt av samma karaktär som valet av boende. Bostaden är inget man tar med sig och konsumerar avskilt. Att bygga bostäder är med nödvändighet att bygga samhälleliga relationer. Det går inte att särskilja bostadsbyggande från klasstrukturen i samhället. Att flytta in någonstans innebär att bli granne till andra. Var och hur det byggs är alltid sammanvävt med explicita och implicita beslut kring alternativ markanvändning, trafik, butiksbestånd, elevunderlag, graden av urbanisering. Idén om att allt detta ska packas ned i en enkel prismekanism som på ett magiskt sätt möter människors behov på ett optimalt och konfliktfritt sätt, gränsar till fanatism. Som bas för samhällsbygge blir den mycket olämplig.

Jag tror bestämt att en finansminister har fler verktyg till sitt förfogande än en spåkula.

Medan jag skriver detta, publicerar Dagens Nyheter en intervju med finansminister Magdalena Andersson, vari hon spår ”slutet på den nyliberala eran”, med anledning av erfarenheterna från Corona-pandemin. Detta preciseras bland annat som ”färre privatiseringar och marknadslösningar i det offentliga Sverige”. Jag tror bestämt att en finansminister har fler verktyg till sitt förfogande än en spåkula. Vill man även ta till aktiv handling, är mitt tips att börja med att stryka ett streck över Januariöverenskommelsens anakronistiska skrivningar om ”fri hyressättning vid nyproduktion”, det vill säga marknadshyror.  Sverige förtjänar att styras utifrån människors behov snarare än 1800-talsliberala besvärjelser.

22 dec 2020 | 06:01
Om skribenten
Samhällsdebattör. Fd riksdagsledamot (V)

Relaterad läsning

Visa artikelns 2 kommentarer
Kommentera
  1. Av Tobias 22 dec 2020:

    Och jag som alltid trott att kommunerna har ansvar för att planera och bygga billiga bostäder åt alla! Fast ”billiga bostäder” är ju lite olika beroende på vilken inkomst/ersättning man har.

    Att man inte ens från staten lyssnar på sina medborgare och det underlag man har för bostadsbyggandet är otroligt korkat. Man kan inte flera decennier senare be om ursäkt för dålig planering. Statens roll får inte underskattas men etta görs hela tiden av dem som inte drabbas av att inte ha ett bra eller billigt boende.

  2. Av Maria Bertils 29 jan 2021:

    Det så sant du skriver jag önskar att uppmärksamma i flera debatter.

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Hämtar fler artiklar
Få koll på de senaste nyheterna och åsikterna om arbetsmarknaden!
Nyhetsbrev