Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse.
Godkänn
”Försäkringskassan saknar kunskap och kompetens om arbetsmarknaden” Att människor som är för sjuka för att arbeta men bedöms för friska för att få ersättning är inget nytt fenomen, menar Ruth Mannelqvist.

Krönika ”Försäkringskassan saknar kunskap och kompetens om arbetsmarknaden”

Krönika Arbetsförmedlingen skjuter in sig på fel sak, när de kritiserar Försäkringskassan. Problemet är inte olikheter i bedömningen utan att Försäkringskassan gör helt teoretiska bedömningar utan empirisk grund, skriver professor Ruth Mannelqvist.
3 apr 2018

Arbetsförmedlingen riktade nyligen skarp kritik mot att de får ta emot allt fler människor som är för sjuka för att klara ett jobb på arbetsmarknaden eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Orsaken är att Försäkringskassan allt oftare avslår sjukpenning för att människor bedöms kunna arbeta. Arbetsförmedlingen menar att problemet är att myndigheterna bedömer arbetsförmåga på olika sätt. Man vill därför att regeringen ändrar reglerna så att det ska bli lättare att flytta tillbaka människor i sjukförsäkringen om de inte klarar av att delta i arbetsförberedande insatser.

Inget nytt under solen tänker jag. Diskussion om myndighetssamverkan kring bedömningen av arbetsförmågan går decennier tillbaka.

Inget nytt under solen tänker jag. Diskussion omkring myndighetssamverkan och möjligheter att påverka eller samverka kring bedömningen av arbetsförmågan går flera decennier tillbaka. Med jämna mellanrum tillsätts en statlig utredning, och lika frekvent försöker olika regeringar att tillskapa förutsättningar för eller åtgärder kring samverkan genom exempelvis finansiell samordning, samordningsförbund och samverkansprojekt på myndighetsnivå. Motivet är i huvudsak detsamma – att försöka förhindra att människor faller mellan stolarna när systemen inte längre tillgodoser människors behov, utan att sjuktalen ökar.

Och resultaten? Hittills inte så upplyftande eller positiva om ni frågar mig. Människor fortsätter att falla mellan stolarna, på grund av att man i ett system eller av en myndighet anses vara för frisk för att få ersättning, medan ett annat system eller myndighet anser att man är för sjuk för arbete eller ersättning. Men vad är då egentligen problemet? Är det verkligen att arbetsförmågan bedöms så olika mellan systemen? Efter att under många år studerat begreppet arbetsförmåga inom ett flertal olika ersättnings- och förmånssystem blir mitt svar nej. Problemet är inte att arbetsförmåga kan ha skilda betydelser inom olika system, eftersom arbetsförmågan kan vara olika beroende på vad den jämförs mot. Problemet är i stället att man inom ett system gör bedömningar som egentligen borde ske någon annanstans.

Låt mig förklara lite närmare. När Försäkringskassan bedömer den enskildes arbetsförmåga kopplad till ett konkret arbete kan den anställde, läkaren och arbetsgivaren ganska väl beskriva både nedsatt (medicinsk) funktion och hur funktionsnedsättningen påverkar möjligheterna att utföra arbetsuppgifterna. Försäkringskassan behöver i princip bara ta ställning till om läkarens beskrivning står i överensstämmelse med medicinskt vetenskap, och om den anställde och dennes arbetsgivare beskrivit arbetets krav och innehåll på ett sådant sätt att det är troligt att arbetsförmågan kan bedömas som nedsatt.

När så den enskilde vänder sig till Arbetsförmedlingen ställs han eller hon inför realiteten – de verkliga krav och förväntningar som finns

Men vad händer när Försäkringskassan ska ta ställning till arbetsförmågan i förhållande till ”normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden”? Jo, då saknas i princip en konkret beskrivning av ett arbetsinnehåll, från såväl läkaren som den försäkrade. Och inte heller Försäkringskassan har den kunskapen, utan nu sker en teoretisk bedömning mot vad man tror är ett arbete på arbetsmarknaden (i bästa fall). När så den enskilde vänder sig till Arbetsförmedlingen ställs han eller hon inför realiteten – de verkliga krav och förväntningar som finns på arbetsmarknaden motsvarar inte Försäkringskassans teoretiska bedömning.

Slutsatsen är alltså att så länge det är Försäkringskassan som har tolkningsföreträdet när det gäller vilka krav som ställs i arbeten på arbetsmarknaden, trots avsaknad av kunskap och kompetens, kommer människor att fortsätta hamna mellan stolarna.

3 apr 2018
Visa artikelns 4 kommentarer
Kommentera
  1. Av Tobias 3 apr 2018:

    Hur går det då med den arbetsskadeförsäkring man har tecknat ”in blanco”?
    Man uppfyller villkoren men man har ingen nytta av försäkringen.
    Vilken typ av rättsstat befinner vi oss i?

    Jag vet, men jag kan ingenting göra.

    • Av Georg Carlde sakförare 12 apr 2018:

      Ruth Mannelqvist beskriver mycket bra grundorsaken, varför bedömningar hamnar mellan stolar.
      Redan 1990 berörde A. Hetzler i sin redovisning av arbetsskadeförsäkringen, mycket stark kritik av att inte dåvarande försäkringsöverdomstolen (FÖD )kunde redovisa i domar där grund för arbetsskada förelåg.
      slutledning var att det inte gick att bedömma hur FÖD kommit fram till sin dom.
      Eftersom arbetsskadeförsäkringen kopplas till sjukförsäkringen kom en utredning 2008
      Wadensjö dags för en ny arbetsskadeförsäkring, ingen tillfällighet att även här finns missnöje beträffade bedömningra av arbetsförmåga.
      såväl sjkförsäkring samt arbetsskadeförsäkring måste innehålla en rätt till ombud, enär
      den drabbade ej kan lita på utredande myndighet sam dess kompetens.
      Det gäller även förvaltningsdomstolar, som slirar på rättvisan.
      Detta skulle undvikas om den svaga parten har ombud, för att upprätthålla EKMR 6
      om en fair trail.
      Georg Carlde
      sakförare

  2. Av Maria 3 apr 2018:

    Min kommentar Bra artikel, men det är olika sätt att utreda förmågan. Hos vården är det timmar av besök, utredningar och olika medicinska undersökningar. I bästa fall en läkare som är med under processens gång. Stora utredningar som SLU, TMU, NP utredningar och hälsoutlåtande tas inte med i bedömningen i sin helhet. Valda dela plockas ut av den utredande handläggaren. Om en läkare inte är så bra på att beskriva de olika delarna i DFA kedjan så är det blankt NEJ från FK. FK anser då i mitt fall att jag inte ens har en nedsättning av en fjärdedel Ingen logik, sunt förnuft eller baserat på allt i mina intyg , så från 100% icke arbetsför till 100% över en natt. Detta fungerar bara på papperet. Arbetsförmedlingen gör då en utredning av arbetsförmågan med specialinsatser , och förmågan prövas i verkligheten. INGEN förmåga på öppna eller slutna marknaden. Tillbaks till FK, söka sjukpenning, avslag, denna gång är jag ännu friskare än sist. Utredningen har inte initierats av FK och är inte medicinsk, därav har den inget beslutsvärde för FK. Rättsosäkert när inte all medicinsk information används, när en stor myndighet som AF inte anses kunna sitt jobb så att det har relevans för bedömning.

  3. Av Jag heter Carina 3 apr 2018:

    Min kommentar Ja jag har hamnat mellan stolarna har läkarintyg på mina diagnoser som gör att jag inte kan arbeta. Har varit utan inkomst sen 5 dec -17 och utan trygghet mitt liv är raserat å mår sämre detta är inte okej när man betalat skatt när man arbetade en skam för Sverige. Ändring nu kris för oss utan hjälp som är sjuka.

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Nyheter
De viktigaste nyheterna två gånger i veckan