Kritik mot industriavtalet: Sänker kronan och försvagar köpkraften Ger verkligen industrimärket högre löner? Illustration: DALL-E

Kritik mot industriavtalet: Sänker kronan och försvagar köpkraften

Industriavtalet missgynnar svenska löntagare. Löneandelen sänks och köpkraften urholkas, säger tidigare vice riksbankschefen Thomas Franzén. LO-ekonomen Torbjörn Hållö försvarar däremot modellen, men vill växla upp löneökningstakten.
Rickard Jakbo
29 nov 2023 | 06:30
+1
1
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
Thomas Franzén
Foto: Magnus Hjalmarson
Neideman SvD/TT

I förra veckan gick nationalekonomen Thomas Franzén, före detta vice riksbankschef och chef för Riksgälden, ut med en ny typ av kritik av industriavtalet. Han hävdar att avtalet bidragit till en relativt svag köpkraft hos löntagarna.

– Detta har inneburit en överföring av köpkraft till andra länder, säger Thomas Franzén till Arbetsvärlden.

DN debatt skriver han att ”fack­föreningarna förefaller tro att ytterligare låga räntor och hög export i alla lägen är i löntagarnas intresse. Men det vrider resursfördelningen i hela ekonomin och urholkar inhemsk köpkraft. Det medför att löneandelen sjunker och vinstandelen stiger”. 

Att exportindustrin har gått bra på grund av en svag kronkurs är inte nödvändigtvis bra för alla i alla lägen.

Man skulle kunna säga att en allt större del av de värden och varor vi producerar i Sverige hamnar utomlands.

– Om vi har en svag valuta kan omvärlden köpa mer av våra varor, men samtidigt blir då den inhemska köpkraften lägre.

Industriavtalet hindrade löneökningar

Under tiden som inflationen var låg, tillät industriavtalet inte de löneökningar som kunde ha satt fart på ekonomin och hjälpt Riksbanken att nå inflationsmålet på två procent.

– När löneökningarna var för låga för att dra upp inflationen till inflationsmålet sänkte Riksbanken i stället räntan och kronan försvagades. Utrymmet för löneökningar ökade men avtalen utnyttjade inte detta. Därför förblev inflationen för låg. Samtidigt klagade facken om inte räntan sänktes. Det blev en giftig cocktail, eftersom de två delarna – penningpolitiken och lönebildningen – inte var konsistenta. Det blev en extrem lågräntepolitik och en svag valuta, säger Thomas Franzén.

LO slår ifrån sig större delen av kritiken. Industriavtalet har inte hållit löneandelen nere, snarare tvärtom.

– Vår lönebildningsmodell har bidragit till att hålla uppe löneandelen, och löneandelen har varit stabil fram till nu, säger LO-ekonomen Torbjörn Hållö.

Han håller dock med om att det finns poänger i Franzéns kritik, och då främst när det gäller räntan.

LO-ekonomen Torbjörn Hållö.
Foto: LO.

– Det är nog riktigt att pendeln gick för mycket i den riktningen, att man gick under noll-strecket till exempel. Samtidigt måste man säga att denna typ av räntepolitik hade också resten av Europa, och de hade inget industriavtal. 

Den före detta chefen för Riksgälden hävdar att industriavtalet gjorde att det inte längre gick att föra resonemang om löneutrymmet. Detta eftersom facken och arbetsgivarna till varje pris ville värna exportindustrins konkurrenskraft genom att anpassa lönerna.

– Det stämmer inte, svarar LO-ekonomen och fortsätter:

– Jag menar att han överdriver hur lönebildningen går till, man tittar inte bara på Europa även om det är viktigt. Vissa på arbetsgivarsidan har varit mycket fokuserade på Europa, men från arbetstagarsidan har vi tittat väldigt mycket på den svenska produktiviteten som definierar löneutrymmet till stor del, säger LO-ekonomen.

Men Thomas Franzén står på sig.

– De fackliga rapporterna tar upp annat än exportindustrins konkurrenskraft men det är klart att de fokuserar på löneökningarna i omvärlden, och de beaktar inte heller den svaga kronan tillräckligt mycket, säger Thomas Franzén.

Löneökningarna hålls dessutom tillbaka av arbetsgivarna, påpekar han.

Nyhetsbrev

– Arbetsgivarna har som utgångspunkt att konkurrenskraften i industrin är det enda som ska styra. Vissa av deras ekonomer har till och med sagt att inflationsmålet är ointressant i sammanhanget.

Är inte exportindustrins konkurrenskraft väldigt viktig för de svenska löntagarna?

– Jo, vi hade en lång period där lönerna i Sverige ökade kraftigt jämfört med omvärlden. Industriavtalet kom till rätta med detta. Men tänkandet behöver utvecklas, säger Thomas Franzén. 

”Industriavtalet försvagade kronan”

Industriavtalet brukar beskrivas som en framgångssaga med ständiga reallöneökningar. Detta var länge ett faktum, åtminstone fram till pandemin. 

Den låga räntan i världen beror på att centralbanker i hela världen förde en extrem politik med noll- och minusräntor. Vilket är ett problem.

Thomas Franzén

Håller du med om att det tidigare varit bra, och att det blivit dåligt först nu, eller menar du att problemen även funnits tidigare?

– Det blev bättre med industriavtalet, men det kunde ha varit ännu bättre för det har funnits ett underliggande problem hela tiden. Den inhemska köpkraften har blivit läge än den annars skulle ha blivit, fortsätter Thomas Franzén. 

Hur ser han då på argumentet att många länder hade mycket låg ränta utan ett industriavtal och att avtalet och dess lönemärke då inte skulle kunna förklara den mycket låga räntan?

– Den låga räntan i världen beror på att centralbanker i hela världen förde en extrem politik med noll- och minusräntor. Vilket är ett problem. Men i Sverige har det kombinerats med en svag valuta. 

Löneandelen tar stryk av låga räntor

Något som bägge ekonomer är överens om är att löneandelen är historiskt låg. Men medan LO-ekonomen menar att dagens lönebildningsmodell har hållit löneandelen stabil fram tills nu, bedömer Thomas Franzén att det skulle kunna ha sett bättre ut ur ett löntagarperspektiv, även om han håller med om att en låg löneandel inte enbart förklaras av industriavtalet.

– Allt förklaras inte av lönebildningen. En stor omfördelning har ägt rum från räntesparare till vinster, alltså avkastning på eget kapital, där den sistnämnda kommit att ligga på runt 20 procent. Generellt sett innebär en så hög avkastning att lönerna trycks ned, säger Thomas Franzén.

Facken vill ha högre löneökningstakt

Torbjörn Hållö påpekar att dagens höga vinster var något som LO-facken framhöll i den senaste avtalsrörelsen. I rapporten Avtalsrörelsen 2023 – fakta och argument, står till exempel att vinstandelen i ekonomin är rekordhög, jämfört med så långt tillbaka som 1995. LO talar dock inte om industriavtalet som en del av förklaringen, utan om att: 

  • företagen har fört över kostnader på konsumenterna genom att höja sina priser i stället för att sänka sina vinster 
  • valutan har försvagats, vilket gynnat exportföretagen
  • löneökningarna som pausades i början på pandemin

En av slutsatserna i rapporten var att lönerna måste öka snabbare de kommande åren än vad de har gjort de senaste åren.

– Det som nu sker är att vi ser att det finns ett behov att växla upp löneutvecklingen, utifrån hur löne- och vinstandelen ser ut, säger LO:s Torbjörn Hållö.

Det är ju inte en helig skrift.

Torbjörn Hållö

Torbjörn Hållö tror att vi kommer gå in i en period där tidigare uppfattningar ifrågasätts.

– Det är viktigt att diskutera för- och nackdelar. Det är ju inte en helig skrift. Man måste också orka diskutera alla de här målen och ordningarna i ekonomin som funnits mycket länge, till exempel en självständig riksbank och inflationsmålet. Att man inrättade dessa var ju effekter av 90-tals krisen och det var ungefär 30 år sedan.

Rickard Jakbo
29 nov 2023 | 06:30

Relaterad läsning

Kommentera
Kommentera
Hämtar fler artiklar
Få koll på de senaste nyheterna och åsikterna om arbetsmarknaden!
Nyhetsbrev