Klädindustrin i fokus när globala industrifacket möttes i Stockholm

En mexikansk fackföreningsledare frias efter nio år i exil på alla punkter från statens komplottlika anklagelser om förskingring av medlemspengar. En kvinnlig universitetsutbildad ekonom och kassör för industrifacket i Myanmar förhandlar, efter decennier av militärt styre, med regeringen.
Det är två av flera vittnesmål som hörs i Norra Latins kongresshall i Stockholm när det globala facket IndustriALL i veckan där höll sitt verkställande kommittémöte.
Vittnesmålen från kongresshallens golv i den före detta gymnasieaulan är några exempel på när IndustriALLs närvaro gjort skillnad. Mycket tack vare den globala organisationens arbete är nu den mexikanske fackföreningsledaren Napoleón Gomez Urrutia fri att återvända till sitt land; liksom att Khaing Zar finns på plats som observatör från Industrial Workers Federation of Myanmar – i väntan på att det nybildade burmesiska facket ska få klartecken att bli ordinarie medlem i IndustriALL.
– Jag är sedan 2012 facklig kassör på heltid, berättar Khaing Zar i en kaffepaus.
Som ung tonåring jobbade hon i textilindustrin med sin äldre systers leg eftersom hon enligt lag var för ung för att jobba.
– Men idag är barnarbete från åtta år vanligt i Myanmar berättar hon. Vår levnadsstandard är generellt låg och många familjer överlever inte utan att barnen arbetar.

Framsteg i Myanmar

Efter nästan 60 år av militärt styre sitter hon nu och förhandlar med regeringen hur man ska lösa problemet med barnarbete. Hon verkar ha svårt att själv tro på vad hon säger, men efter de första demokratiska valen 2010 erkänner regeringen nu fackföreningar.
– Regeringen ska till och med ratificera ILO-konventioner.
Khaing Zar är medveten om att hon har ett stort arbete framför sig. Men med sin bakgrund som beklädnadsarbetare då hon jobbade jämt, och senare med universitetsexamen i ekonomi har hon sett att det går att ta sig vidare. En chans hon vill att även andra i Myanmar ska få.
– Med IndustriALLs hjälp försöker vi nu rekrytera fler medlemmar, och bedriver en kampanj för att det måste gå att leva på sin lön.
Minimilön är visserligen lagstadgad i Myanmar, men regeringen har samtidigt inte angett ett minibelopp.
– Vi förhandlar nu med arbetsgivarna direkt.

Samarbete med klädföretag

Många arbetsgivare finns inom klädindustrin som växer i Myanmar. En industrigren IndustriALL prioriterar i sitt arbete fram till nästa kongress i Brasilien 2016 (den första kongressen hölls i Köpenhamn 2012). IndustriALLs generalsekreterare Jyrki Raina kallar arbetet med klädindustrin en ”tematisk kampanj”.
– Vi arbetar med ett antal klädmärken, inklusive H&M, för att få till en process som ska leda till industriavtal för beklädnadsarbetare, säger han.
Kambodja har 500 000 beklädnadsarbetare berättar Jyrki Raina. Bangladesh har fyra miljoner med en minimilön på 68 dollar i månaden (cirka 550 kronor).
– Vilket är långt ifrån en levnadslön samtidigt som de här klädmärkena, inklusive H&M, gjorde en vinst på tio miljarder dollar förra året.
Lyssnar H&M och de andra klädföretagen på er?
– H&M går strategiskt igenom sina leverantörer, runt 550 fabriker, och ska bygga strukturer där. Men det räcker inte, utan vi måste få industriavtal annars kan man inte täcka dessa miljoner arbetare.
Med industriavtal menar du ett gemensamt avtal med klädföretagen?
– Ja. Företagen måste jobba tillsammans, de frivilliga initiativen fungerar inte.

Löfven gästtalade

Så måste Jyrki Raina avbryta intervjun för att ta emot statsminister Stefan Löfven som är inbjuden att tala på mötet.
Stefan Löfven möter en stående ovation när han tar plats i talarstolen. Det märks att han är på hemmaplan, hälsar och kallar delegater vid namn.
Stefan Löfvens tal har rubriken Globalisering och social rättvisa. I sitt tal lägger han fram ett förslag för samarbete, ”ett nytt globalt koncept”, för att säkra just levnadslöner och bra arbetsvillkor för världens anställda.
När jag träffar Khaing Zar dagen därpå frågar jag vad hon tyckte om Stefan Löfvens tal.
– Bra. Han sa bra saker. Men det är långt ifrån hur man tänker i regeringen och bland militären i Myanmar.