– Jag har jobbat mig uppåt.
Hon slår sig ner i en fåtölj i TCO:s styrelserum på Östermalm i Stockholm.
– Geografiskt alltså.
Katharina von Sydows resa till posten som ordförande för ett av TCO-förbunden startade i Skåne. Hon föddes i Laholm 1966.
”Vad fan har du käkat glosoppa, eller?”
Sagt i baksätet på en polisbil
Hon fick snart se hela vidden av polisyrket.
– Jag började i Landskrona som aspirant i en väldigt intensiv miljö med mestadels jämnåriga. Mitt första uppdrag i yttre tjänst var tillsammans med en kvinnlig kollega, där vi grep en person på bar gärning för stöld.
– Jag satt ensam med honom i baksätet och minns hur han sa ”Vad fan har du käkat glosoppa, eller?” Jag var 21 år gammal.
Fick hämta en katt i ett träd
1995 började hon jobba i Båstad, som 29-åring.
– Det var en kontrast mot Landskrona. För det första var alla 20 år äldre. Mitt första uppdrag var att åka och hämta en katt i ett träd. Då kände jag ”herregud var har jag hamnat?”.
Katharina von Sydow
Född: I Laholm för 56 år sedan
Bor: radhus i Laholm
Familj: Två döttrar, hund och en katt och en särbo
Fritidsintresse: Familj, träning och resor gärna i kombination.
Om jag inte hade blivit polis hade jag nog blivit: jurist eller psykoterapeut.
Drömmer om: Många saker, att polisyrket blir det drömyrke det borde vara, ett mer konstruktivt samtalsklimat där ärlighet, sanning och snällhet är dominerande utgångspunkter både i den allmänna debatten och mellan människor.
Men hon insåg snart att det fanns mycket att jobba med även där, när man skrapade på ytan.
– Vi jobbade tillsammans med socialtjänst och skola för att förebygga brott.
”Herregud var har jag hamnat?”
Katharina von Sydow när hon kom till Båstad
Det var också i Båstad hon började engagera sig fackligt.
– Jag tyckte att det fanns saker jag ville påverka. Det handlade om ledarskap och lön.
Rätten till vidareutbildning för poliser är någonting hon brinner för och är beredd att slåss för. Det är ett ämne hon ofta återkommer till.
– Vi har en stor utbildningsskuld vad gäller fort- och vidareutbildning.
Fick stå för sin egen vidareutbildning
Sin egen vidareutbildning fick hon ta tag i själv.
– Jag läste på högskolan i Halmstad, framför allt psykologi, men också pedagogik och nationalekonomi.. Jag behövde påfyllning med kunskaper.
Snart tog det fackliga arbetet över på heltid. I år firar hon tio år som heltidsavlönad förtroendevald. Sedan 2016 har hon varit ordförande för Polisen i region väst.
Hon säger att den största förändringen de här åren var när Polisen 2015 gick från samverkan och fungerande arbetsgrupper med arbetsgivaren där man kom överens till att allting skulle förhandlas via MBL.
– Vi gick från att sitta med på ledningsgruppsmöten till att bli utestänga från en dag till en annan. Vi har sedan jobbat för att komma in igen. Just nu har vi en god dialog. Arbetsgivaren har gått ifrån att minimera facket, till att nu påbörja en process att vända det.
När människor skjuts ihjäl måste man utreda det
Och den 28 september förra året valdes hon till Polisförbundets nya ordförande, efter Lena Nitz.
– Det fackliga arbetet är på samma sätt fast ändå inte. Mycket handlar om relationer. Det jag får göra nu är att skapa mina relationer med TCO:s ordförande, rikspolischefen och andra. Jag har också ett helt kansli som jobbar, det måste jag lära mig. Det är inte bara jag, jag får hjälp.
Tar tid att utbilda nya poliser
Det har varit en omtumlande tid. Polisen har hamnat i fokus. Dels på grund av yttre omständigheter, som det eskalerade våldet och gängskjutningarna som tvingat poliser att kraftsamla i Stockholmsområdet fast de ofta behövs lika mycket på sin hemort där också det förebyggande arbetet till stor del blir lidande.
– När människor skjuts ihjäl måste man utreda det, då hinns inte alla trådar med.
Dels genom olika politiska utspel som berör polisens verksamhet.
Vilket är det största missförståndet i den politiska debatten?
– Att man är kortsiktig. Man ser inte det långsiktiga perspektivet. Vi måste bli tillräckligt många, men poliser utbildas inte så här, säger hon och knäpper med fingrarna.
Det går inte så fort.
De som anställs behöver också få tid att växa in i yrket.
– Det behövs ett omhändertagande och att tillväxten sker i en takt så man hinner ta hand om den.
Just nu anställs också många civila utredare.
– Vi behöver ha alla olika kompetenser. Men det måste vara en balans. Vi har speciella befogenheter som poliser. Man måste se till att vi inte blir så få så att det poliser gör är att göra husrannsakan och hämtar personer.
Tillbaka till det här med utbildning igen, hennes hjärtefråga.
– Polisutbildningen borde vara treårig.
Kritik mot hanteringen av Mats Löfving-ärendet
Men det har också varit en skakig tid internt.
Den 22 februari hittades Stockholms regionpolischef Mats Löfving död.
Samma dag hade polisens internutredning kommit fram till att han som chef för Noa hade varit jävig i vissa beslut runt underrättelsechefen Linda Staaf, som han också haft en relation med.
Rekommendationen var att han skulle skiljas från sin tjänst, eller sitt chefsuppdrag.
Hur har Polisförbundet kunnat stötta sina medlemmar?
– Individerna har fått stöttning, rättsligt, men också medmänskligt. Vi pratar med ordförande ute i regionerna, ser till att fånga upp dem som är berörda.
– Jag tror vi lyckats finnas där för våra medlemmar.
Men det finns många frågor kvar.
– Vi måste få svar på våra frågor. Vi brukar inte hantera individärenden på det här sättet. Vad var det som hände, vad kan jag förvänta mig som anställd?
Hon upprepar samma kritik mot Polismyndigheten i samband med Ekots lördagsintervjun med rikspolischef Anders Thornberg två månader efter Mats Löfvings död. Hon säger där att man hade kunnat välja vad som presenterades på presskonferensen när den externa utredningen var klar.
– Vi är kritiska till hur ett personärende offentliggjordes.
Katarina von Sydow har inte varit rädd att visa sina känslor, inte heller i det offentliga. Dagen efter Mats Löfvings död var hon nära tårarna när hon var med i P1 Morgon den gången.
Hur har folk reagerat på det?
– Jag har fått positiva reaktioner för att jag lyfte fram det medmänskliga. Som polis har man en funktion, men man är också en människa.
Man kan vara både stark och svag samtidigt.
Hon säger att Polisen måste fortsätta arbeta med sin kultur.
– Man kan vara både stark och svag samtidigt.
Men mycket har också förändrats.
– När jag blev polis var poliser stålmän och stålkvinnor, det fanns inget omhändertagande över huvud taget. Men vi blir påverkade av allt vi ser.
Hon menar att det också finns en chans att lära sig, om man tar de frågorna på allvar.
– Man kan arbeta med det i vardagen med de psykosociala arbetsronderna. Det är viktigt att reflektera.
Och Polisen arbetar inte i ett vakuum. Arbetsvärldens granskning av välfärdskriminaliteten har visat hur företag lyckas plocka ut statliga medel för att finansiera kriminella gäng.
För att komma till botten med problemen behöver alla tjänstemän samarbeta; handläggare på statliga myndigheter, banktjänstemän, åklagare, poliser, socialsekreterare, tulltjänstemän, kustbevakare…
Här ser Katarina von Sydow att TCO kan ha en roll att spela.
– Det är viktigt man förstår varandras verklighet och varandras verktygslåda.
– Tillsammans har vi också en mycket starkare röst.
Hitta kreativa metoder på fältet
Ett av de bästa tillfällena att lära av varandra uppstod av en slump, på ett TCO-Forum där alla ingående fackförbund träffades.
– Vid ett tillfälle kom inte den föreläsare som skulle komma. I stället fick alla sitta i tvärfackliga grupper och prata med varandra.
– Det blev det bästa på hela dagen.
För allting handlar inte om politiska beslut och ny lagstiftning. Som det återkommande förslaget att minska sekretessen mellan myndigheter. När Katarina von Sydow berättar om sin tid med brottförebyggande arbete i Laholm pratar hon lika mycket om att hitta kreativa metoder på fältet.
– När jag och en socialsekreterare gjorde besök samtidigt undanröjde det sekretessen eftersom vi fick samma information och kunde jobba tillsammans. Det går att hitta lösningar. Men måste få möjligheter att bygga de här relationerna tillsammans.
Men det allt hårdare klimatet ställer också yrkesgrupper mot varandra. Vid tre tillfällen det senaste året har journalister förts bort av poliser, eller fått sin utrustning beslagtagen, så de inte kunnat utföra sitt arbete. JO har framfört kritik mot polisen och JK har inlett en förundersökning om brott mot efterforskningsförbudet och tjänstefel.
Vad är det som gått fel?
– Fel begås av alla människor. För att skapa en förståelse måste vi ha en löpande dialog och diskussion. Ha spel, övningar och mötas. Vi måste förstå varför det finns journalister. Vi är en del av samma verklighet. Vi behöver varandra.