Hur organiseras integration av nyanlända och andra utrikesfödda personer på den svenska arbetsmarknaden?
Den frågan försöker forskarna Andreas Diedrich och Hanna Hellgren vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet besvara i rapporten Att organisera integration av nyanlända och andra utrikesfödda personer på den svenska arbetsmarknaden.
Studien, den andra sedan forskningen inleddes 2017, studerar hur pass bra sådana här projekt i Storgöteborg har lyckats med uppgiften. Att projekten är och har varit många framgår av rapporten: Bara i Storgöteborg har forskarna hittat 295 sådana projekt från 2017 fram till i dag.
Andreas Diedrich, GRI. Foto: Hillevi Nagel.
Det är fortfarande otroligt många kockar som rör i den här projektgrytan
Har då de här initiativen blivit bättre på att skapa arbeten och åstadkomma integration sedan den första rapporten kom 2018?
– Det raka svaret är nej, säger Andreas Diedrich. Det är fortfarande otroligt många kockar som rör i den här projektgrytan för att hantera integrationsproblematiken.
Nyanlända blir försökspersoner
Det nedslående beskedet beror, menar han, bland annat på att projekten präglas av kortsiktighet.
– Inte många av dem blir ordinarie verksamhet. Så var det när vi började titta på det här 2017–2018, och så är det nu.
Man behöver deltagare till projekten, med följden att nyanlända kan vara med i ett antal sådana här initiativ under sin etablering.
De nyanlända som medverkar i projekten har dessutom många gånger deltagit i flera initiativ med liknande upplägg.
– Man behöver deltagare till projekten, med följden att nyanlända kan vara med i ett antal sådana här initiativ under sin etablering.
Syftet med dem visar sig därtill ofta vara att testa och utveckla nya metoder.
– I många fall är de här människorna med om vad man kan se som experiment, man testar om metoder funkar.
Minskar möjligheterna till jobb
Vilket kan resultera i motsatt effekt.
– Om deltagarna slussas från ett projekt till ett annat och är med i olika aktiviteter, och det inte finns en tydlig koppling mellan aktiviteterna, så kan de bli mindre motiverade. Och därmed minskar deras möjligheter att få jobb och bli integrerade.
Det är en slutsats de två forskarna hört från både nyanlända och handläggare son de intervjuat.
En övervägande del av finansieringen av initiativen forskarna tittat på kommer från EU och den Europeiska socialfonden
Varför blir det då så här?
Det är ett systemfel, tror Andreas Diedrich, och pekar på den projektifiering av samhället som pågått länge, och på hur saker därmed görs och genomförs.
En bidragande orsak i sammanhanget kan vara att en övervägande del av finansieringen av initiativen forskarna tittat på kommer från EU och den Europeiska socialfonden (ESF) och därmed är projektinriktade.
Tveksam till om integration görs bäst i projekt
– Frågan är om det är rimligt att tro att en så stor utmaning som integration kan hanteras i projekt. Det är väldigt svårt att tro att man kan lösa integrationen genom att organisera sig på det här sättet.
För om det bara levereras kortsiktiga resultat är det svårt, menar han, att i helheten se en mer långsiktig tanke.
IFAU:s Anders Forslund har tidigare i Arbetsvärlden kritiserat den här typen av arbetsmarknadsprojekt för att genomföras på ett sätt så att de inte går att utvärdera.
Andreas Diedrich håller med till en del.
– Det görs utvärderingar. Men de tillmäts inget värde eftersom kunskapen oftast inte tas tillvara på ett meningsfullt sätt.
Man har inte tid att befatta sig med utvärderingen, utan i stället fortsätter man med nästa projekt.
Ett exempel på det systemfel han tidigare pekade på. För även om projekten utvärderas är det svårt att se att det man kommer fram till sedan får betydelse för hur det fortsatta arbetet bedrivs. I forskarrapporten beskrivs avslutade integrationsprojekt ofta som att de visat på ett sätt att lära sig någonting, eller att projektet genererat kunskaper och insikter. Men att detta sedan alltså inte tas tillvara.
– Man har inte tid att befatta sig med utvärderingen, utan i stället fortsätter man med nästa projekt.
Hård konkurrens om resurser och deltagare
Samtidigt framhåller Andreas Diedrich att han i projekten många gånger träffat engagerade personer som sett det som sin främsta uppgift att hjälpa och stödja. Men att de sedan har svårt att hinna med att göra det eftersom det saknas tid och resurser, liksom att konkurrensen om resurser och deltagare till projekten är hård.
– Det är väldigt cyniskt, konstaterar han.
Involverar få som varit med om samma sak
Vägen till varaktiga arbeten och integration kräver, sammanfattar Andreas Diedrich, pragmatism, långsiktighet och resurser. Och han tillägger:
– Jag är förbryllad över hur litet man involverar personer som själva kommit som flyktingar till Sverige.
Framgångsrika exempel på att det görs finns i projekt som drivs av det civila samhället, men förekommer sällan i offentligfinansierade projekt.
– Det skulle vara meningsfullt att involvera personer som fungerar som kulturmäklare, personer som har erfarenheter av att ha kommit till Sverige. Som har ett ben i varje kultur och med den kunskapen kan hjälpa andra att integreras.
– Inte bara de nyanlända, utan även de som jobbar med de här projekten kan behöva integreras lite.