En lång rad medarbetare på SVT Kultur har den senaste tiden protesterat mot otrygga villkor och bristen på tillsvidareanställningar. Profiler som Daniel Sjödin och Lina Thomsgård vittnar om hur dåliga arbetsförhållanden och kort framförhållning påverkar hela deras liv.
I går, onsdag, publicerades ett upprop i Expressen som har skrivits under av ett 40-tal journalister, programledare och fackliga förtroendevalda, och som kräver att SVT förändrar sin personalpolitik.
Det är lätt att tro, att det bara handlar om dålig personalpolitik. Men bakom ligger också ofta ekonomiska förklaringar
För några år sedan utredde journalisten Kent Werne för Journalistförbundets räkning journalisternas arbetsvillkor och mediernas pressade ekonomiska situation. Det är en internationell trend i världen att pressa lönekostnaderna genom en prekarisering av anställda, och mediebranschen domineras av en intäktskris.
De uppmärksammade problemen på SVT är en del av den krisen, men med en politisk dimension som i grunden både bygger på politiska beslut om att pressa kostnaderna för public service.
– Det är lätt att tro, att det bara handlar om dålig personalpolitik, säger han till Arbetsvärlden med anledning av uppropet. Men bakom ligger också ekonomiska förklaringar. Det är ingen ursäkt för personalpolitiken, men det är förklaringar till den.
Ville pressa SVT att effektivisera
I rapporten Köparens marknad beskriver Kent Werne hur politikerna har velat pressa public service till effektiviseringar. Därför satte riksdagen 2000 en gräns på 2 procents ökning varje år för tilldelningen av resurser till verksamheten från och med 2002 och framåt. Ingen regering oavsett färg har velat ändra det, trots att kostnaderna för samma produktion under 00-talet ökade med mellan 4 och 5 procent. Enligt rapporten var enbart journalisternas löneökningstakt under den perioden 3 procent.
Det här gjorde att licenserna byggde upp ett överskott hos Riksgälden, som 2009 var uppe i fyra miljarder kronor på det så kallade rundradiokontot, samtidigt som public servicebolagen i stället har fått det alltmer knapert.
Man kan anklaga cheferna på SVT, men i grunden är det politikerna som styr.
– Det är viktigt att förstå mekanismerna, och varför cheferna på public service nu till varje pris håller nere produktionskostnaderna, säger Kent Werne.
– Det var ett politiskt beslut att kapa kostnaderna. Man kan anklaga cheferna på SVT, men i grunden är det politikerna som styr.
I gårdagens upprop beskrivs hur medarbetare, som inte blir tillsvidareanställda trots att de är programledare år efter år, hindras från att vara föräldralediga under hotet från SVT att man då lägger ner programmet – eftersom de som programledare är för viktiga för att kunna vara föräldralediga. Och hur det till slut bara blir cheferna, som är tillsvidareanställda, som får den kompetensutveckling som alla egentligen skulle behöva.
Tillfälliga anställningar, utlasning och outsourcing – det här är ju inga nya problem i mediebranschen. Varför sker ingen förändring?
– Det är svårt att göra något åt de här problemen om man inte gör något åt grundproblemet: att intäkterna inte ökar. Om du ska kapa kostnaderna måste du också kapa antalet anställda. Men då får du svårt att producera. Så i stället tänker arbetsgivaren att man tar bort de fasta kostnaderna, alltså tillsvidareanställda med förmåner, och skapar kostnader som direkt hänger ihop med den produktionen man har.
Frilansen är den ultimata flexibiliteten, där arbetsgivaren inte behöver ta hänsyn till någon arbetsrätt alls.
Samma agerande syns i hela mediebranschen.
– Det är därför vi talar om mediernas kris – man gör sig av med journalister överallt, inte minst äldre som kostar mer att ha anställda. Och i stället outsourcar man, eller använder frilansar. Frilansen är den ultimata flexibiliteten, där arbetsgivaren inte behöver ta hänsyn till någon arbetsrätt alls.
Värre ju längre ut i leverantörskedjan man kommer
Kent Werne kunde i svaren i de enkäter som gjordes till hans rapporter se, hur otryggheten bara blir värre ju längre ut i leverantörskedjorna man kommer.
– Public service program görs ju av produktionsbolag. Och där borde egentligen public service kunna ställa krav på att anställningsvillkoren är schysta. Men då måste man börja med sig själv.
För facken ska naturligtvis inte vika sig, menar han. I fallet med SVT Kultur förefaller flexibiliteten ha drivits ett steg till, tycker han, om det innebär att mångåriga medarbetare inte kan ta hand om sina barn så som alla anställda har rätt till.