Lärarutbildningen har länge varit en utbildning i blåsväder. Efter tre stora reformer de senaste trettio åren jobbar i dag lärare med fyra olika utbildningsformer i bagaget sida vid sida i skolan.
Två stora reformer på 2000-talet
Med 2001 års reform skulle utbildningen bli mer forskningsbaserad och att länka samman det gemensamma i pedagogiken för alla typer av lärare. En enda lärarexamen infördes, vilket betydde att alla lärare nu fick behörighet att forska efter examen.
Utbildningen blev dock hårt kritiserad för att vara för rörig och för att hålla för låg nivå. Flera lärosäten underkändes också i Högskoleverkets granskningar. 2008 hotades 10 av 26 lärosäten med indragen examensrätt om de inte rättade till kvalitetsbristerna i lärarutbildningen.
2011 genomfördes nästa stora reform. Nu delades utbildningen återigen upp, så att olika typer av lärare fick olika examina. Samtidigt infördes även lärarlegitimation. Men även dagens variant har utstått mycket kritik. Även om antalet sökande ökat så är antalet avhopp fortsatt mycket högt.
Högre krav ska få färre att hoppa av
Just högre krav för antagning och behörighet till utbildningen är en fråga som gång på gång varit uppe till diskussion under de senaste decennierna. Framför allt har många reagerat på att studenter, även om de lever upp till dagens behörighetskrav, har kommit in på utbildningen med mycket låga gymnasiebetyg eller bottenresultat på högskoleprovet.
Nu under våren har frågan uppmärksammats särskilt efter att Universitetskanslerämbetet (UKÄ) tog fram siffror som visar att en väldigt stor andel av de lärarstudenter som kommer in på låga gymnasiebetyg hoppar av utbildningen i ett tidigt skede.
Det finns även förslag på att införa så kallad lämplighetsbedömning: Att studenter som vill bli lärare ska visa bland annat kommunikations- och ledarskapsförmåga för att kunna komma in. Försök med lämplighetstester genomförs just nu också på några lärosäten.
Men att införa fler och högre krav för antagning är inte helt lätt. Det säger Emil Bertilsson, universitetslektor vid Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier på Uppsala universitet, som har forskat om antagning till lärarutbildningen.
– I grunden är idén bra, men när vi har så pass lågt söktryck som i dagsläget är frågan vad det får för effekt. Sådana urval skulle må bra av att antalet sökande är fler än platserna. Sedan är det klart att den här typen av krav har ett signalvärde, det kan vara ett sätt att attrahera studenter genom att visa att inte vem som helst kan komma in på utbildningen, säger han.
Men även om höjda antagningskrav är någonting som används med goda resultat i länder såsom Finland och Danmark, skulle en svensk variant inte vara utan konsekvenser.
Tillträdesutredningen anser att högre behörighetskrav kan vara tänkbart, men också problematiskt
Tillträdesutredningen, vars förslag just nu ligger ute på remiss, anser att högre behörighetskrav kan vara en tänkbar väg att gå, men att det också kan innebära problem. Även om fler studenter med högre betyg förmodligen skulle lockas att läsa till lärare, så skulle förmodligen antalet sökande bli klart lägre under ett antal år framöver. Detta samtidigt som bristen på lärare blir allvarligare för vart år som går.
Tillträdesutredningen påpekar också att högre krav skulle kunna få oönskade konsekvenser för betygssättningen i gymnasieskolan och att det skulle vara en felaktig signal till gymnasieskolan att godkänt betyg inte är bra nog för högskolebehörighet.
1990-talet innebar en stor förändring
Emil Bertilsson har i sin forskning undersökt vilka studenter som valt att söka sig till lärarutbildningen under de sista trettio åren. Han säger att även om behörighetskraven har förändrats över tid, så ligger den stora skillnaden i söktrycket. För trettio år sedan var det många som ville bli lärare samtidigt som det fanns klart färre utbildningsplatser än i dag. I slutet av åttiotalet och början av nittiotalet var det fler än tio sökande per plats till ämneslärarutbildningen, detsamma som vi i dag kan se på statusutbildningar som läkar- och juristprogrammen.
Och när Emil Bertilsson har tittat på vilka det är som söker sig till lärarutbildningen har han kunnat se en tydlig förändring under 1990-talet. Andelen studenter vars föräldrar som inte hade läst på högskolan ökade. Det gjorde även andelen studenter med låga gymnasiebetyg och lågt resultat på högskoleprovet.
– Det kan du delvis sätta samman med att hela högskolesektorn förändras då: nya lärosäten bildas och nya utbildningsprogram växer fram. Rekryteringsbasen för hela högskolan förändras. Lärarutbildningen påverkas speciellt av det här, den attraherar många av de nya studenterna.
Efter reformen av lärarutbildningen 2001 blev den än mindre populär.
Efter reformen av lärarutbildningen 2001 blev den än mindre populär. Och även om intresset har stigit markant efter den senaste reformen 2011 är det fortfarande mycket lågt sett över tid.
Men förklaringen till ökning och minskning av söktrycket behöver inte nödvändigtvis vara så enkel som att det beror på politiska beslut, menar Emil Bertilsson.
– Rent statistiskt är det svårt att säga att det är en reform som medför en specifik förändring. Tydligt är att intresset gått upp något de senaste åren, men det är från en väldigt låg nivå. Den nedåtgående trenden har vi sett över en mycket längre tid.
Svårt att få ihop ekvationen
Socialdemokraterna och Miljöpartiet har under sin regeringstid satsat stora pengar på att utöka antalet platser på lärarutbildningen. I höstas avsattes pengar till ytterligare 3 600 platser fram till 2021. Skolkommissionen stöttar i sin rapport regeringens reform. Om lärarbristen ska motas måste antalet lärare som utbildas också bli fler, menar de.
Men reformen har mött kritik från flera håll, framför allt för att söktrycket redan i dag är lågt till flera utbildningsinriktningar. Emil Bertilsson instämmer delvis i kritiken.
– Det är lite svårt att få ihop ekvationen. Hur ska vi öka antalet platser samtidigt som vi behåller kvalitet och dessutom håller uppe ett söktryck och intresse för utbildningen? Jag ser stora problem med det. Särskilt när vi redan nu har en situation där vissa lärarutbildningar har svårt att fylla sina platser, säger han.
Men det finns förslag som går åt rakt andra hållet: att minska antalet lärosäten
Men det finns förslag som går åt rakt andra hållet: att minska antalet lärosäten som anordnar lärarutbildningen. På så sätt höjs kraven på de som söker och utbildningen blir mer attraktiv. Det är också någonting som finns i flera länder där skolväsendet och lärarutbildningen är framgångsrika och någonting som OECD rekommenderat Sverige att göra, i kombination med högre antagningskrav.
Het politisk fråga lockar till reformförslag
Att Sverige står inför en stor lärarbrist är alla överens om, men vad som är den bästa lösningen är långt ifrån klart. Detta trots att någonting som alla också verkar vara rörande överens om är att reformtakten av utbildningen varit alldeles för hög. Det har påpekats av den förra regeringen, av nuvarande, av fackförbund och nu allra senast av Skolkommissionen.
Men trots det är viljan att förändra och förbättra stor. Någonting som inte alltid för gott med sig, menar Emil Bertilsson.
– Lärarutbildningen är ju utsatt för den här typen av förändringstryck hela tiden. Det är inte alltid det bästa att den påverkas av politiska intressen, den kan inte alltid förändras utan måste få vara stabil också.