Hillevi Engström har varit såväl biståndsminister som arbetsmarknadsminister i regeringen Reinfeldt mellan åren 2010–2014. I januari 2015 avgick hon som riksdagsledamot och hon blev i mars samma år kommundirektör på Upplands Väsby kommun.
I november 2018 fick hon dock gå från posten som kommundirektör när Väsbyalliansen tog makten från de rödgröna.
Hillevi Engström berättar att hon gärna stannat kvar.
– Det var ett ensidigt beslut från kommunstyrelsen att min anställning skulle avslutas. Jag uppfattade det så att den nya kommunstyrelsens ordförande ville ha en kommundirektör som inte var så förknippad med det tidigare rödgröna styret. Personligen tycker jag dock att det är viktigt att man som opolitisk tjänsteman ska kunna vara kvar oavsett vilka partier som tar makten, säger Hillevi Engström till Arbetsvärlden.
Kommunstyrelsens ordförande Oskar Weinmar (M), tycks i en intervju med lokaltidningen Mitti bekräfta bilden, även om han inte vill gå in på detaljer:
– Vi är en ny politisk majoritet med ett annat tänkande kring hur kommunen ska ledas än den tidigare. Det är inte ovanligt att kommundirektörer skiftar poster när mandatperioder skiftar, det är ganska naturligt, säger han till lokaltidningen.
Hillevi Engström fick gå med ett avgångsvederlag på över 2 miljoner kronor.
Jag tror att den föränderliga arbetsmarknaden kommer göra den svenska modellen ännu viktigare
Du förknippades alltså med den tidigare socialdemokratiska ordföranden och blev petad av den moderata efterträdaren. Samtidigt är du själv gammal moderat.
– Ja, men jag har varit noga med att lämna politiken bakom mig och gått in i rollen som renodlad tjänsteman, säger Hillevi Engström.
Nu står det klart vad nästa steg i karriären blir: Hillevi Engström tillträder första juni posten som kanslichef på Finansförbundet. Hon är heller inte ny i fackrörelsen, utan har tidigare varit ombudsman för Polisförbundet under sex års tid.
Spelar politisk hemvist någon roll för fackligt engagemang?
– Nej, fackligt arbete handlar egentligen inte alls om något partipolitiskt raster. Jag tror också att den föränderliga arbetsmarknaden kommer göra den svenska modellen ännu viktigare, eftersom vi behöver ha bra omställning på arbetsmarknaden, säger Hillevi Engström.
– Det är väldigt roligt att vara tillbaka i den fackliga världen.
När Arbetsvärlden talar med henne över telefon på onsdagen är hon redan på plats på Finansförbundet för att introduceras till arbetsplatsen.
– Jag känner mig otroligt välkomnad. Det är ett mycket proffsigt gäng med ungefär 50 personer.
Hur skiljer det sig mot att vara chef på en större organisation?
– När man leder en stor organisation som en kommun jobbar man mest genom chefer, men på mindre organisationer finns möjlighet att ha en annan kontakt med alla anställda. Samtidigt gäller det förstås att inte kringgå teamcheferna.
Hur gick det till när du fick jobbet?
– Jag blev kontaktad av rekryteringsföretaget och tyckte att det var ett spännande uppdrag. Jag hade faktiskt inte sett annonsen.
Jag har lärt mig att inte döma människor
Hillevi Engström var alltså mellan 2015–2018 kommundirektör för Upplands Väsby kommun. Men redan 2016 lämnade hon det jobbet för att ta uppdraget som regeringens nationella samordnare mot våldsbejakande extremism. Det uppdraget lämnade hon i sin tur efter ett par månader, varpå hon fick tillbaka jobbet som kommundirektör.
Hur gick det till?
– Först vill jag bara säga att regeringsuppdraget var tvådelat: det innefattade en mindre del som innebar att lämna förslag på att förebygga våldsbejakande extremism och hantering av återvändare. Vilket ansvar kommunerna skulle ha. Sedan fanns en annan del i regeringsuppdraget som var mer långsiktigt. Den första delen av uppdraget avslutade jag och jag lämnade in förslag, säger Hillevi Engström.
– Sedan valde jag att inte fortsätta utan hade möjlighet att bli återanställd på Upplands Väsby kommun. Så man kan säga att jag hade en termin på regeringsuppdraget. Jag ser det som ett kvitto på att man var nöjd med mitt arbete att jag fick möjlighet att gå tillbaka till jobbet som kommundirektör.
Bisyssla: Vigselförrättare
Hon berättar att hon också har en lite annorlunda bisyssla, nämligen ett helt ideellt hedersuppdrag som borgerlig vigselförrättare.
– Men det är förstås en väldigt begränsad bisyssla. Jag började med det för några år sedan och har nog förrättat ett trettiotal vigslar. Bland annat för Martin Stenmarck.
Vad är det som lockar med att vara vigselförrättare?
– Det är svårt att säga, men det är en väldigt positiv upplevelse.
Ska man byta jobb efter en viss tid?
– Jag ser inget självändamål med att byta jobb, det kan vara ganska slitsamt också. Som chef tycker jag det är positivt om man kan få folk att vara kvar lite längre genom att skapa möjligheter för karriär och utveckling på arbetsplatsen.
Vad är din erfarenhet av finansbranschen?
– Min erfarenhet av branschen som sådan är som vanlig konsument och kund, men det finns redan väldigt stark sakkunskap på Finansförbundet. Jag kommer inte bli expert på mina medarbetares områden, även om jag så klart kommer bli mer insatt.
Vad har du för reflektioner kring mediebevakningen som varit runt bankerna, exempelvis i frågan om penningtvätt?
– En reflektion jag har är att arbetsgivarna verkligen måste stå upp för de anställda som har kundkontakten, det är viktigt att de får känna att de har stöd. De har ofta ingenting att göra med de frågor som kunden klagar på, men får ta emot kritiken.
Du har tidigare också jobbat som polis. Hjälper det dig som chef?
– Ja, det tror jag faktiskt. Är det någonting jag lärt mig som polis så är det att förhandla. Kan man lyckas övertyga en aggressiv och våldsam person att sätta sig i en polisbil så har man den förmågan. Jag har lärt mig att inte döma människor, utan snarare fördöma vad de kan ha gjort.
Det låter som att du är en tuff motpart i löneförhandlingarna.
– Det vet jag inte om jag vill säga. Vi får se!