Både inom mans- och kvinnodominerade yrken är det vanligare med manliga chefer, med några få undantag. Skillnaden mellan andelen anställda kvinnor och andelen kvinnor på chefspositioner är som störst inom handeln, men finans- och försäkringsanställda kommer inte långt efter.
Runt 53 procent av de anställda i branschen är kvinnor, men enbart 37 procent har en chefsposition. Andelen kvinnor som har en högre chefspost är ännu mindre, bara 33 procent, visar SCB:s nya siffror. Det innebär att branschen bottenpresterar på området bland tjänstemannadominerade sektorer. Finansförbundet organiserar bara delar av branschen men deras analyser ligger i linje med SCB:s statistik.
Finansbranschen är sämst när det kommer till löneskillnader.
– Våra siffror är något mindre dåliga. Förutom dem som är organiserade inom facket för försäkring och finans är branschen ganska oorganiserad. Det tror jag är en orsak, det blir mindre dåligt när det finns strukturer för parterna att prata med varandra, säger Finansförbundets ordförande Ulrika Boëthius.
Förbundet driver två projekt för att göra finansmarknaden mer jämställd. En partsgemensam jämställdhets- och mångfaldskommitté och ett projekt som uteslutande handlar om att utjämna löneskillnaderna. Det 27-procentiga lönegapet mellan män och kvinnor gör finansbranschen extrem även på detta område.
– Finansbranschen är sämst när det kommer till löneskillnader. Det beror delvis på att lönespridningen är stor, lönerna kan ligga mellan 25 000 och fler hundratusen kronor i månaden. Den klassiska retoriken är att lönen är baserad på kompetens, utbud och efterfrågan. Men den teorin gäller inte kvinnoyrken, då skulle sjuksköterskor ha mycket högre lön än de har.
Långsam ökning av kvinnliga chefer
Lönegapet i finansbranschen hänger också samman med att kvinnor är underrepresenterade på toppositioner. Utvecklingen går dock framåt, om än långsamt. Sedan 2014 har andelen kvinnor på chefspositioner inom finansbranschen ökat med 3 procentenheter.
– Vi trodde att fler kvinnliga chefer skulle leda till att kvinnors arbete uppvärderades, men det har vi tyvärr inte sett. Kvinnor bedömer kvinnors arbete på samma sätt som män gör, säger hon och betonar att den ojämlika värderingen av arbete är något som är djupt rotat, säger Ulrika Boëthius.
Enligt Klara Regnö, universitetslektor och forskare inom genus och organisation vid Mälardalens högskola, är en orsak att vi lever i ett samhälle där vi omedvetet bedömer män och kvinnor olika i olika situationer. Men det handlar också företagskultur och medvetenhet.
Klara Regnö. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
– I en kultur där män premieras tonar kvinnor ofta ner skillnaderna och införlivar detta normsystem som en överlevnadsstrategi. På kvinnodominerade arbetsplatser finns det ett större utrymme för kvinnor att vara inbördes olika och samtidigt ses som kompetenta, säger Klara Regnö.
Hon ser ett antal faktorer som gör att kvinnor exkluderas från chefsjobb eller högre poster, oavsett bransch. Diskriminerande kultur och jargong, homosocialitet och manligt könsmärkta föreställningar om den ideala medarbetaren är några.
– Men det handlar också om arbetsvillkor. I vissa branscher är synen på lojalitet hos medarbetaren starkt kopplat till förväntningar på hög närvaro, långa dagar och tillgänglighet. Det exkluderar kvinnor, som i högre grad har och förväntas ha andra åtaganden som att lämna och hämta på förskolan, säger hon.
Medvetna och konkreta strategier krävs för att förändra strukturerna. Arbetsgivare kan exempelvis införa policys om arbetstider som går att kombinera med familjeliv eller sätta mål för könsfördelning på olika poster och arbeta med kulturen.
– När könsfördelningen förändras blir också bilden av vem som kan inneha en viss post annorlunda. Men det krävs ett medvetet arbete för att nå en förändring. Att inte vidta konkreta åtgärder är tandlöst, säger Klara Regnö.
Vi måste kanske börja med någon typ av lagändring, sen får folk helt enkelt lära sig de rätta värderingarna.
Inom finansbranschen är riskkapitalbolagen värst. Exempelvis har 15 av de 18 största bolagen inte en enda kvinna i toppen, visade en granskning från stiftelsen Allbright i fjol. Svenska riskkapitalföreningen, SVCA, har sedan tre år tillbaka uppdrag att driva påverkan för att främja fler kvinnor i branschen.
– Vi har inga konkreta jämställdhetsmål, men många av våra medlemsbolag har det. Vår utgångspunkt är att vi går miste om kompetens om kvinnor inte vill jobba i vår bransch. Vi är ute och pratar med studenter för att förändra bilden av riskkapitalbranschen, och jag vet att många bolag vill förändra normerna för föräldraledighet, säger SVCA:s ordförande Elisabeth Thand Ringqvist.
Finansförbundets Ulrika Boëthius har tröttnat lite på inställningen att man måste börja med folks värderingar för att nå förändring. Hon drar en parallell till lagen om barnaga.
– Vi måste kanske börja med någon typ av lagändring, sen får folk helt enkelt lära sig de rätta värderingarna. Arbetsgivarna är inte beredda att gå in och förändra lönerna och konflikträtten gäller inte hur många kvinnliga chefer man ska ha, säger hon.
Gällande löneskillnaderna tycker hon att de förhandlande organisationerna bör gå samman mer samt få mer resurser och handlingsutrymme.
– Det är ett jättestort problem om de välbetalda jobben fördelas jämlikt men det bara finns kvinnor i botten. Vi och förbund som Kommunal måste prata med varandra och som kvinnor och människor bli förbannade för att vi inte uppskattas mer. Annars måste ju politikerna klampa in på ett område som är parternas, säger Ulrika Boëthius.