Riksrevisionen har påbörjat en granskning av diskrimineringslagens effekt för att förhindra löneskillnader mellan män och kvinnor. Centralt för granskningen är lönekartläggningarnas betydelse – kartläggningarna, som återupptogs 2017, ska enligt diskrimineringslagen göras av arbetsgivare med tio eller fler anställda.
Men många hävdar att verksamheter som ska lönekartlägga ändå inte gör det.
– Det är vad jag hör, säger Vårdförbundets vice ordförande Ann Johansson.
Hon får medhåll av Christer Gerdes som leder granskningen på Riksrevisionen:
– Både Diskrimineringsombudsmannen och Statskontoret har skrivit rapporter om en bristfällig efterlevnad.
Men om lönekartläggningarna fungerar dåligt blir då inte också resultatet av granskningen dåligt och svårt att dra slutsatser ifrån?
Christer Gerdes svarar både ja och nej på frågan. Han menar att Riksrevisionens granskning bör kunna visa på en minskad löneskillnad mellan män och kvinnor i verksamheter som har krav på sig att göra lönekartläggningar. Men:
– Görs kartläggningarna dåligt kommer vi rimligen inte se någon skillnad i resultatet och att lagen då inte har någon direkt verkan.
Lönekartläggningar handlar inte om att jämna ut löneläget mellan branscher
En sak Riksrevisionen inte kommer att göra vid granskningen är att jämföra lönekartläggningar mellan olika sektorer och verksamheter.
– Nej, vi håller oss till vad lagstiftningen reglerar. Lönekartläggningar handlar inte om att jämna ut löneläget mellan branscher, utan om att kartlägga olika yrken hos en och samma arbetsgivare.
Vilket får Vårdförbundet att dra slutsatsen att granskningen inte kommer att påverka löneutjämningen.
– Det är bra att man granskar, men sedan handlar det om vad en lönekartläggning ger och hur man utför den. För våra grupper i offentlig sektor hjälper inte alltid lönekartläggningen för att peka på ojämställda löner, säger Ann Johansson.
Kvinnor och män i olika yrken
Hon lyfter fram att det inte kommer att ha någon effekt att lönekartlägga en och samma yrkesgrupp.
– Eftersom vi har en segregerad arbetsmarknad. Skillnad skulle det bli om du till exempel jämför ingenjörer och barnmorskor. Vilka har lika lång utbildning men där skillnaden i livslön är stor. Först då kan vi se att löner och villkor inte är jämställda. Men jämför du bara löner och villkor inom barnmorske- eller sjuksköterskegruppen så kommer du aldrig åt problemet med löneskillnaden mellan män och kvinnor.
Skillnad skulle det bli om du till exempel jämför ingenjörer och barnmorskor
Lenita Granlund, avtalssekreterare på fackförbundet Kommunal med cirka en halv miljon medlemmar varav runt 80 procent kvinnor, är också skeptisk till Riksrevisionens granskning.
I ett mejl till Arbetsvärlden skriver hon att lönekartläggningar visserligen är ett bra och viktigt verktyg för att komma åt lönediskriminering, men att:
”den stora lönefrågan på svensk arbetsmarknad dock inte främst handlar om diskriminering, utan om hur olika arbetsuppgifter värderas. Där arbetar vi för att medlemmarna i Kommunal ska få bättre löner, inte för att de ofta är kvinnor, utan för att de har kvalificerade jobb som dessutom är eftertraktade av arbetsgivarna.”
Löneskillnaden mellan män och kvinnor har visserligen minskat de senaste decennierna, men samtidigt visar Medlingsinstitutets beräkningar att män generellt i dag har runt elva procentenheter högre lön än kvinnor. Tar man hänsyn till yrke, utbildning, position med mera minskar skillnaden till fyra procentenheter, den så kallade oförklarade löneskillnaden.
Men kan ändå inte Riksrevisionens granskning när den är klar i maj 2019 bli ett verktyg för facken att driva löneutjämningsfrågan?
– Jo, svarar Ann Johansson. Om granskningen ger vid handen att den inte spänner över olika verksamhetsområden så kan det bli en bra ingång för att titta på olika sektorer i samhället. För att tillämpa lönekartläggning inom en sektor med både manligt och kvinnligt dominerad verksamhet. Till exempel inom en kommun.
Tidigare Jämo Lena Svenaeus publicerade förra året sin avhandling om könsbaserade löneskillnader. Hon pekar på att vägen framåt mot jämlika löner bäst drivs med kollektivavtal. Håller du med?
– Naturligtvis värnar vi kollektivavtalen, säger Ann Johansson. Men för att komma till en löneutjämning mellan sektorerna behövs också någonting annat.
Vad?
– Omfördelning mellan sektorer, och delning av föräldraförsäkringen.
Lenita Granlund instämmer:
”Generellt anser jag att vägen mot jämlika löner, där lön ges efter kvalifikationer, definitivt sköts bäst genom kollektivavtal. Men alla verktyg som behövs i kampen mot lönediskriminering är bra.”
Bakgrunden till att Riksrevisionen nu granskar effekten av åtgärderna i diskrimineringslagen är för att delar av lagstiftningen ändrats över tid.
– Vi ser nu en möjlighet att utvärdera lagstiftningen, säger Christer Gerdes.
För att få en bättre förståelse för hur det ser ut på arbetsmarknaden kommer Riksrevisionen ta hjälp av arbetsmarknadens parter.
– Vi kommer att komplettera vår registerbaserade analys med en enkät till arbetsmarknadens parter för att få en bild av deras syn på effekten av diskrimineringslagen.