Den 12 februari skrev fackförbundet Vision tillsammans med fyra andra förbund en debattartikel i Aftonbladet där man kräver lagstiftning om sex timmars arbetsdag.
Frågan diskuteras nu både inom fackförbund och i politiken. Men fackförbunden är splittrade. De stora förbunden i skattefinansierad verksamhet, Kommunal och Vision, kräver lagstiftning. Medan Sveriges största förbund Unionen anser att arbetstidsförkortning ska vara en fråga för arbetsmarknadens parter, inte för lagstiftaren.
”Bland våra medlemmar ser vi växande sjuktal, hög personalomsättning och att många har svårare att få återhämtning. /…/ Uppenbart finns ett stort behov av bättre balans mellan arbete och fritid”, skriver de fem förbund som vill lagstifta om kortare arbetstid.
TCO-förbundet Vision som organiserar chefer och tjänstemän som till exempel socialsekreterare i mestadels offentlig sektor har kongressbeslut om att verka för 30-timmars arbetsvecka med bibehållen lön.
”Finns inga gratisluncher”
Men på Sveriges största fackförbund Unionen för tjänstemän i privat sektor ser man inte att arbetstiden är en fråga som bör ändras av politiken. Det skulle ta en central del av löneförhandlingarna bort från fack och arbetsgivare och lägga den i politikernas händer, anser de.
– Hur ska man ta ut förbättringar när kakan växer – högre löner eller kortare arbetstid, semester eller pensionsavsättning? Medlemmarnas värdering av arbetstid och lön måste vara vägledande, säger Martin Wästfelt, förhandlingschef på Unionen.
– Det finns inga gratisluncher. Vi tror inte att lagstiftaren med ett alexanderhugg kan lösa det.
Även Unionen har ett mål om kortad arbetstid: 100 timmar per år. Men vägen dit kan gå genom till exempel flexpension – att den anställde gör pensionsavsättningar som gör att arbetslivet kan trappas ned gradvis när pensionsåldern närmar sig.
”Inte mycket kollektivavtal kvar”
På Vision ser man saken i ett annat ljus.
– Det är ett paradigmskifte som vi vill se. Ska vi ta oss dit med kollektivavtalsförhandlingar så kommer det ta väldigt lång tid. Då kommer vi inte nå 30 timmar med bibehållen lön. Vi skulle inte ha mycket till kollektivavtal kvar när vi betalat för att komma ner till den nivån, säger biträdande förhandlingschef Oskar Pettersson.
Men på Unionen vill man skynda långsamt.
– Kollektivavtalsmodellen bygger på att parterna träffar överenskommelser. Lönebildningen är helt central och manifesteras i industriavtalet. Att vara uthållig är avgörande för förhandlingsmodellens stabilitet, säger Martin Wästfelt.
Kan det uppfattas som att Unionen är konservativt? Arbetstiden styrs ju mycket av normer?
– Då tror man att det finns gratis pengar – att vi kan ha samma produktivitet och sysselsättning med ett alexanderhugg. Våra bedömningar är att det inte är så enkelt. Vi har haft en fungerande förhandlingsmodell som är lång och mödosam, men den har varit bra för Sveriges löntagare med trygghet och sysselsättning. Vi anser att modellen skapar förutsägbarhet.
”Flexpension ingen snuttefilt”
Martin Wästfelt anser också att det långsamma uppbyggandet av pensionskapital är värdefullt.
– Flexpension är verkligen ingen snuttefilt utan bidrar till att man får ihop livspusslet. Även om det sker i små steg. Föräldralön tog till exempel 15 år att genomdriva. Flexpension har vi hållit på med i tio år.
Är det logiskt att önskan om lagstiftning har större stöd i offentligfinansierad än i privat verksamhet?
– Ja, inom industrin styr konkurrenskraften och antalet arbetstillfällen. Det är en annan logik i offentlig sektor. Det är heller inte helt förvånande att Kommunal inte tyckt att man ska avstå löneutrymme, säger Martin Wästfelt.
”Arbetslivet inte hållbart”
På Vision fokuserar man på att arbetsvillkoren utvecklats i offentlig sektor.
– Det högre tempot gör att arbetslivet inte blir hållbart. Våra medlemmar i offentlig sektor har samma intressen, säger Oskar Pettersson men påpekar att även ett förbund i privat sektor som Transport kräver lagstiftning.
En vanlig invändning mot kortare arbetstid är att just skattefinansierad verksamhet får svårare att få resurser. Om vi skulle producera färre varor på grund av kortare arbetstid, så skulle skatteintäkterna minska, vilket ger mindre pengar till välfärd.
Men på Vision anser man att oron är överdriven.
– Är det kanske så att man blir effektivare om man går från åtta till sex timmars arbetsdag eftersom det kan vara svårt att hålla koncentrationen uppe i åtta timmar? frågar sig Oskar Pettersson.
Han menar också att grupper som idag står utanför arbetsmarknaden med en arbetstidsreform skulle kunna komma in på arbetsmarknaden eftersom man då skulle dela på jobben. Dessutom anser han att arbetstidsförkortningen vore ett sätt att låta effektivitetsvinster nå löntagarna i större utsträckning än idag.
– Det har skett stora produktivitetsvinster som kommit arbetsgivaren till del och nu tycker vi det är dags att ta tillbaka en del av det.
Farfar låg på sofflocket
Sex timmars arbetsdag har en lång historia som en feministisk fråga. Oskar Pettersson gör en historisk tillbakablick och menar att den här arbetstidsförkortningen förmodligen gör mer för jämställdheten än den förra.
– Jag pratade med min far om farfar och farmor om när de slutade arbeta lördagar. Då var farmor hemmafru. Farfar låg på sofflocket när han kom hem efter halva lördagen. Så ser det inte ut längre. Idag har vi två heltidsarbetande. Men alla orkar inte det. Och oavlönat arbete utförs fortfarande av kvinnor. Men det nya heltidsarbetsmåttet skulle fler nå upp till heltid. Och båda skulle samtidigt orka ta ansvar för hushållet.