Den tillfälliga begränsningslagen innebar ett skifte när det gäller synen på rättigheter och integration. Från att se rättigheter som en väg till integration valde en majoritet i riksdagen – under ledning av Socialdemokraterna – att använda undandragande av rättigheter som ett sätt att försöka skrämma bort människor på flykt. De tydligaste exemplen på detta skifte är de införda försörjningskraven för rätten att leva med sin familj och att få permanent uppehållstillstånd.
Regelverket ger arbetsgivarna ett styrkeövertag eftersom de i praktiken kan avgöra om arbetstagarna ska få stanna och få leva med sina familjer. Löntagare i sådan utsatthet är lätta att utnyttja, lätta att underbetala, att tafsa på, att byta ut – och lätta att tysta. Det får allvarliga konsekvenser för den som tystas och utnyttjas, men även för kollegan som arbetar bredvid. Löntagarkollektivet är aldrig starkare än de otryggaste på arbetsmarknaden.
Löntagare i sådan utsatthet är lätta att utnyttja, lätta att underbetala, att tafsa på, att byta ut – och lätta att tysta.
När den tillfälliga begränsningslagen presenterades var LO mycket kritiskt eftersom reglerna liknar dem för arbetskraftsinvandring, som öppnat för ett omfattande missbruk. Farhågorna har besannats. DN beskriver hur Erfan, Naqib och många andra med tillfälliga uppehållstillstånd tvingas jobba 13-timmarspass för 7 000 kronor i månaden, men har kontrakt som uppfyller kraven för permanent uppehållstillstånd, och hur företag vill sälja anställningskontrakt för 160 000 kronor. ”Det är välkänt att personer som utnyttjar såna här grupper ofta hotar med att gå till Migrationsverket om man klagar”, säger Christian Frödén, gruppchef för människohandelssektionen för polisen i region Stockholm.
I den asyllagstiftning som ska ersätta den tillfälliga lag som gällt i snart fem år vill regeringen göra det ännu svårare att få permanent uppehållstillstånd, genom att införa språk- och samhällskunskapskrav.
Den S-ledda regeringen för oss därmed från den syn på rättigheter som arbetarrörelsen sedan begynnelsen stridit för: Rättigheter som verktyg att ta bort hinder för jämlikhet och inkludering. Till att istället bli en högerdröm: Rättigheter som belöning för den som trots alla svårigheter lyckas ta sig genom låsta dörrar och integrera sig på det sätt som för tillfället behagar de styrande. Ett sådant skifte får inte bara konsekvenser för de som omfattas av det, utan för oss alla i samhället.
Detta är inte bara oanständigt – det är en nederlagsstrategi
S har skapat samma maktobalanser inom asyllagstiftningen som redan finns inom arbetskraftsinvandringen, och som man återkommande kritiserat utan att åtgärda. Det är svårt att tolka på annat sätt än att viljan att hindra människor från andra länder att komma till Sverige har blivit Socialdemokraternas överordnade mål, till och med överordnat arbetarrörelsens historiska kamp för lika rättigheter och större makt till arbetstagaren på arbetsmarknaden.
Detta är inte bara oanständigt – det är en nederlagsstrategi. Högern har i alla tider ansett att arbetarklassen sporras att arbeta hårdare och anstränga sig mera om den är hungrig, otrygg och livegen. Historiskt har arbetarrörelsen mött detta förtryck med kamp för allas lika rätt till frihet, trygghet och en lön att leva på. Nu använder S samma argument som högern alltid gjort. ”Integration” ska sporras med utsatthet och otrygghet.
Frågan är varför Naqib inte ska ha samma rätt till rimliga arbetstider som Hanna från Skövde? Eller varför Erfan inte ska ha samma makt att säga ifrån när chefen inte betalar den utlovade lönen som Fredde från Borlänge? Utan solidaritet krackelerar de värn och välfärdssystem som arbetarrörelsen har byggt upp för den som lever och verkar i Sverige. Som del av denna rörelse kommer Vänsterpartiet aldrig acceptera att löntagares position försvagas på ett sådant sätt. Frågan är varför S aktivt väljer att göra just det.