”Det här stödet är väldigt pricksäkert. Ju mer man är drabbad desto mer får man ut av stödet.” Så sa finansminister Magdalena Andersson om regeringens stödpaket till företag som presenterades den 30:e april.
För många av oss som valt företagsformen enskild firma tändes hoppet, bara för att släckas snart igen. För som allt fler har börjat uppmärksamma är det stor skillnad på det krisstöd som ges till aktiebolag och det som ges till enskild firma, ett faktum som det nu presenterade stödpaketet inte ändrar på.
Medan den som driver sitt företag som aktiebolag och tar ut en månadslön på 30 000 kan få 19 000 kronor i månaden i statligt stöd, så får den som driver företaget som enskild firma och som tar ut motsvarande lön bara drygt 1 500 kronor i statligt stöd per månad under 2020.
Men istället för ett stödpaket som riktas mot den mest utsatta och förbisedda gruppen, presenterades ett nytt paket på 39 miljarder kronor som ska delas ut till företag med en omsättning på minst 250 000 kronor per år och som tappat 30 procent eller mer i omsättning under mars och april 2020 på grund av coronapandemin. Och det är bara fasta kostnader som ersätts – kostnader som de allra flesta med enskild firma redan håller nere, inte minst vi frilansjournalister som verkar i en svår bransch med låga arvoden.
Många kommer därför att tvingas lägga ned företaget och skriva in sig som arbetslösa. Såvida regeringen inte agerar och dels ger dem med enskild firma samma möjlighet till korttidsarbete som aktiebolag nu får, dels sänker egenavgiften så att den hamnar i nivå med reduceringen av arbetsgivaravgiften för aktiebolag.
Att vara frilansjournalist under den pågående pandemin är som att vara med i ett lotteri där vinsten är att få ta del av något av de statliga stödpaketen, som inte alls är så pricksäkra som regeringen med stödpartier tycks tro. Ska journalistiken överleva och den mångfald som finns bland frilansjournalister bevaras, måste något göras och det snart! En enkät bland Journalistförbundets medlemmar visar att nära hälften redan förlorat uppdrag på grund av pandemin och att en tredjedel saknar möjlighet att täcka upp för uteblivna intäkter.
Många kommer därför att tvingas lägga ned företaget och skriva in sig som arbetslösa. Såvida regeringen inte agerar och dels ger dem med enskild firma samma möjlighet till korttidsarbete som aktiebolag nu får, dels sänker egenavgiften så att den hamnar i nivå med reduceringen av arbetsgivaravgiften för aktiebolag. Allt annat är ekonomisk diskriminering och en motsägelsefull politisk signal.
På grund av pandemin efterfrågar allmänheten mer journalistik, inte mindre. Trots det har många frilansjournalister förlorat en stor del av sina uppdrag från en dag till en annan. Uppdragen försvinner eftersom annonsmarknaden rasat och beställningen av frilansmaterial sjunkit som en sten, många frilansjournalister med enskild firma går därför på knäna. Men att skriva in sig på Arbetsförmedlingen är inte ett alternativ, eftersom frilansen för att få a-kasseersättning först måste lägga ner sitt företag och säga nej till de jobb som går att få. Sådan är regeln: för att stämpla måste du säga nej till alla jobb.
Det är uppochnedvända världen: när journalister och journalistik behövs som mest, förväntas vi avveckla vårt företag och stämpla, fast vi inget hellre vill än att arbeta journalistiskt.
På grund av regeringens uteblivna stöd har Journalistförbundet sett sig tvunget att agera och stötta sina medlemmar ekonomiskt. Förbundet har avsatt 2,5 miljoner kronor i en krisfond, pengar som skyndsamt kommer att delas ut som skattefria stipendier till de frilansare inom förbundet som drabbats värst av pandemin.
Det är ett viktigt tillskott men det räcker inte och nu måste regeringen ta sitt ansvar och agera. För om den inte gör det kommer mycket få av journalistkårens frilansar ha möjlighet att fortsätta arbeta under, såväl som efter pandemin, vilket i sin tur kommer att leda till sämre informerade medborgare och en försvagad demokrati.
Vi vill att regeringen omedelbart ger frilansjournalister med enskild firma samma rätt till korttidsarbete och ekonomiskt stöd som ges till dem med aktiebolag. Allt annat är, som sagt var, ekonomisk diskriminering och en motsägelsefull politisk signal.