Regeringens sparkrav kommer ge oss en sämre stat En "spar"budget från Elisabeth Svantesson kombinerad med Arbetsgivarverkets bud om försämrade villkor undergräver statens funktion, menar Britta Lejon, ST. Foto: TT och ST.
Debatt

Regeringens sparkrav kommer ge oss en sämre stat

Debatt Regeringen talar gärna vackert om satsningar på rättsskipande myndigheter. Men besparingar tillsammans med Arbetsgivarverkets bud med sämre villkor, riskerar i själva verket statens möjligheter att genomföra regeringens politik, skriver Britta Lejon, ordförande i Facket ST.
28 sep 2023 | 06:15
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0

I vår tid har ett antal händelseutvecklingar i och runt Sverige tvingat oss att se på statens och det allmännas åtagande med nya ögon. Kriget i Ukraina och dess säkerhetspolitiska konsekvenser, med ökade krav på militär och civil beredskap. Pandemin, och behovet av att ha en offentlig sektor rustad för extraordinära situationer. En dramatisk förändring av våldsbrottslighetens omfattning och natur, som drivit fram behov av nya arbetsmetoder och samhällelig respons i rättskedjan. Klimatförändringarnas obönhörliga krav på ett samhälle bättre rustat för att kunna hantera översvämningar, bränder och jordskred.  

Allt detta sammantaget leder till omprövning av synen på statens förmåga, vilka resurser den behöver och var de behöver allokeras. Den slimmade statsapparat som under lång tid försökt efterlikna näringslivets just-in-time-filosofi har kommit till korta när kriserna har följt varandra hack i häl såväl inrikespolitiskt som globalt.

Den svenska statsförvaltningen har sedan tidigare en uttalad målsättning att vara i ”världsklass”, och förutsättningarna att göra ett bra jobb behöver således också vara i världsklass, möjligheterna att rekrytera rätt personer likaså. Därför har behovet av att vara en attraktiv arbetsgivare aldrig varit större för staten.

En arbetsgivare som systematiskt vill försämra villkoren för statligt anställda.

Dessvärre har svårigheterna att hitta rätt personal ökat, i vårens Kompetensbarometern uppger nästan 9 av 10 myndigheter att det råder brist på personal, och hälften av myndigheterna har till och med svårt att behålla befintlig bemanning.

Så ser det samhälleliga klimatet ut, när vi går in i förhandlingar om ett nytt kollektivavtal för statens tjänstemän. Mot bakgrund av den ovan beskrivna situationen kunde man ju förledas tro att statens arbetsgivarrepresentant – Arbetsgivarverket – skulle vara uppfylld av en ambition att underlätta de politiska satsningarna genom att göra det mer lockande att ta anställning i staten, eller rentav behålla en anställning man redan har.  

I förhandlingsrummet råder dock en annan parallell verklighet. Istället för att diskutera med en arbetsgivare hur vi kan skapa förutsättningar för staten att kunna leverera samhällstjänster med högre ambitioner, möts vi av motsatsen – en arbetsgivare som systematiskt vill försämra villkoren för statligt anställda, minska det egna inflytandet över arbetstiden, och göra löneutvecklingen osäkrare. Med en allt allvarligare kompetensförsörjningsbrist i statsförvaltningen går Arbetsgivarverket in i avtalsrörelsen med ansatsen att genomföra en rad försämringar för statstjänstemännen.

Honnörsorden om en statsförvaltning i världsklass klingar allt mer falskt och ihåligt.

Till dessa yrkanden kan vi nu också lägga en nyligen presenterad budgetproposition för nästa år där myndigheterna åläggs generella besparingar, vilket i praktiken betyder sämre arbetsmiljö, sämre arbetsvillkor, och sämre förutsättningar att göra ett bra jobb för våra medlemmar. Honnörsorden om en statsförvaltning i världsklass klingar allt mer falskt och ihåligt.

Bakom regeringens honnörsord om satsningar på rättskipande myndigheter och krisberedskap pågår istället en utveckling riskerar att omintetgöra statens möjligheter att förverkliga regeringens politiska ambitioner.

Det skulle kunna se annorlunda ut. Med statens kärnuppdrag för ögonen skulle det gå att skapa attraktionskraft i att ha staten som arbetsgivare, att ta till vara den stolthet det innebär att arbeta i medborgarnas tjänst, och som fortfarande finns hos våra statstjänstemän.

För att kampen mot gängkriminalitet och utanförskap ska vara framgångsrik, behöver staten kunna växa.

Vi förstår att bistra tider har konsekvenser. Men om synen på statens tjänstemän är att de ska utföra sitt arbete med allt sämre förutsättningar, och att de är utbytbara, ja då får vi den förvaltning vi förtjänar. För att talet om en stärkt krisberedskap ska vara trovärdig, för att kampen mot gängkriminalitet och utanförskap ska vara framgångsrik, behöver staten kunna växa och locka till sig rätt kompetens, och kunna behålla de som redan arbetar här.

Då duger det inte att vilja dra åt alla tumskruvar ett snäpp till.

Britta Lejon
Förbundsordförande Fackförbundet ST

Relaterad läsning

Kommentera
Kommentera
Hämtar fler artiklar
Få koll på de senaste nyheterna och åsikterna om arbetsmarknaden!
Nyhetsbrev