När pandemin slog till började stora vågen av hemarbete. Det togs i samma veva stora tekniksprång där gamla krångliga video-system ersattes av Teams och innan vi visste ordet av satt vi där hemma i våra skrubbar, kök och vardagsrum och jobbade.
Då började också fackliga krav höras om att samhället och arbetsgivare måste underlätta hemarbete. Ropen skalla – hemarbete för alla!
Jag har ända sedan starten av denna utveckling känt att det är något som skaver. Det självklara fackliga kravet måste väl ändå vara Ropen skalla – kontorsplats för alla!
Vill vi verkligen jobba från köket?
Men just det, medlemmarna vill ju sitta hemma i köket och jobba, Eller vill man verkligen det? Vad kommer en sådan utveckling leda till? En alternativ facklig strategi kunde vara att folkbilda och mobilisera.
Låt oss testa, här kommer en alternativ facklig strategi.
En god arbetsmiljö utgår inte bara från vad som är bra för var och en.
I många decennier har vi jobbat målmedvetet med att förbättra den fysiska arbetsmiljön på kontoren. Vi hade kommit så långt att vi nästan ansåg oss vara i mål och allt mer fokus läggs på den psykosociala arbetsmiljön där utmaningarna är stora. Att vi från fackligt håll då ska uppmuntra och underlätta för medlemmar att lämna kontoren för hemarbetsplatsen måste anses vara en udda strategi.
Vi måste väga frågor om arbetsgivarens arbetsmiljöansvar mot rätten till sin personliga integritet när arbetsgivaren ska kontrollera arbetsmiljön i den privata sfären, hemmet. Det ska dock samtidigt sägas att många upplever positiva effekter på den psykosocial arbetsmiljön i form av minskad stress och förbättrad balans i livet vid hemarbete.
Diskussionen landar ofta i att vi bara vill att man ska få välja fritt. Men det där måste ju i bästa fall betraktas som en ogenomtänkt och naiv tanke.
Arbetsgivare drar ned på kontoret
Om arbetsgivaren långsiktigt ska upprätthålla sitt arbetsmiljöansvar då måste man också få någon form av kontroll över arbetsplatsen, alltså också hemmet. Både vad det gäller den fysiska arbetsmiljön och utövandet av kontroll i övrigt. Det vill vi väl ändå inte.
Vi kan väl inte på allvar tro att företag och organisationer kommer bibehålla kontor på samma sätt om det är upp till var och en om man vill vara där eller inte. När nyttjandegraden på kontoren går ner kommer också arbetsgivaren vilja minska sina lokalkostnader, allt annat vore ett dåligt affärsmannaskap.
All erfarenhet visar att facket blir svagare och sämre organiserat när arbetsplatsen luckras upp.
Risken är med andra ord att en jobba hemma strategi leder till sämre fysisk arbetsmiljö, att kontoren krymper och allas rätt till ett kontor är ett minne blott.
Självskadebeteende att lösa upp gemenskapen
Det finns lite olika syn på vad som är fackets uppgift. Om man anser att den uppgiften i huvudsak är att via centraliserad service, stöd och hjälp ge medlemmar hjälp till självhjälp, då kanske man kan landa i att den organisationsidén även funkar när medlemmarna och de potentiella medlemmarna sitter hemma och jobbar. Men om man betraktar sig som en facklig organisation som bygger på organisering, mobilisering och kollektiv styrka, det jag menar är en facklig grunduppgift – då måste alla steg mot att själva driva på för att lösa upp arbetsplatsgemenskapen vara att betrakta som ett självskadebeteende.
Jag är den förste att driva att vi ska jobba för att fackligt organisera i nya former. Att vi måste kunna bygga intressegemenskaper på andra sätt än via den traditionella arbetsplatsen. Det är nödvändigt. Men all erfarenhet visar att facket blir svagare och sämre organiserat när arbetsplatsen luckras upp. Att från fackligt håll då driva på för att luckra upp arbetsplatsgemenskapen måste väl ändå vara att skjuta sig själv i foten.
Tänk på kollegorna, inte individen
Utvecklingen kring det ökande hemarbetet har väldigt starka drag av en ökad individualisering. Det passar mig att jobba hemifrån är ofta utgångspunkten. Men frågan måste ju också alltid vara vad passar för helheten och kollegorna. Inte minst ur ett arbetsmiljöperspektiv blir detta tydligt.
En god arbetsmiljö utgår inte bara från vad som är bra för var och en. Om en gillar när det är 18 grader inomhus och en annan gillar när det är 27 grader inomhus så säger vi ju inte, det löser vi. Nej, vi utgår från beprövad forskning, erfarenhet och ett systemmässigt perspektiv för att komma fram till vad som är en bra inomhustemperatur ut ett arbetsmiljöperspektiv.
Hur mycket vill du jobba hemma? Det är ett sätt att ställa frågan till medlemmarna.
Ett annat sätt är att öka medvetenheten om riskerna med försämrad fysisk arbetsmiljö, krympande kontor, ökad kontroll och övervakning från arbetsgivaren, svagare facklig organisering, försämrad social gemenskap och ökad individualisering, och sedan ställa frågan – Hur mycket vill du jobba hemma?
Facken måste tänka långsiktigt
Frågan är inte enkel och inte svart eller vit. Det är dock en vansklig facklig strategi att enbart lyssna på medlemmarna och tänka kortsiktigt. Fackligt ledarskap handlar också om att problematisera och tänka långsiktigt. I valet mellan Rätten att jobba hemma och Rätten till kontoret måste väl valet ur ett fackligt perspektiv ändå vara ganska självklart och enkelt. Eller? Ropen skalla – kontorsplats för alla!