I en replik på min debattartikel menar Christofer Fjellner (M) att jag ljuger och sprider konspirationsteorier. För vissa politiker är tydligen tillmälen mer lättillgängliga än argument.
Att Miljöpartiet konsekvent skulle rösta emot frihandel är ett av Fjellners favoritargument. Problemet är att det inte stämmer, och redan år 2014 bemötte vi det här påståendet i detalj (se Bodil Valeros blogg).
Det är anmärkningsvärt att Fjellner inte på en enda punkt bemöter huvudargumentet i min artikel, d.v.s. att positiva jobb- och tillväxteffekter av TTIP är högst osäkra. Han saknar uppenbarligen trovärdiga belägg för motsatsen.
Fjellner har vidare fel om antalet investeringsavtal med ISDS. Det finns 3 000 sådana avtal globalt idag, men EU är givetvis inte part till allihop. En majoritet av dessa avtal täcker bara en ytterst liten del investeringsflöden. Bara TTIP och CETA applicerar ISDS på en större andel investeringsflöden än alla avtal tillsammans där EU eller ett medlemsland är en part. Frågan är således om vi vill cementera och kraftigt expandera ett system som på senare år allt mer frekvent används av företag som ett verktyg för att utmana ex. miljölagar.
Att Fjellner kallar kritik som kommer från miljöorganisationer, forskare och myndigheter som Kemikalieinspektionen för ”konspirationsteorier” är beklagligt men inte förvånande. Fjellner agerade på precis samma sätt under debatten om det kontroversiella ACTA-avtalet, ett avtal som EU-parlamentet stoppade år 2012. Då menade han att farhågorna om att avtalet negativt skulle påverka medborgerliga rättigheter och tillgången till generiska läkemedel var just ”myter och konspirationsteorier”. När avtalet väl blev offentligt visade oberoende analyser att kritiken varit berättigad. I slutändan röstade inte ens Fjellner själv för avtalet.
Debatten om TTIP är viktig och förtjänar att tas på allvar. Tänker förespråkarna än en gång utmåla alla farhågor som konspirationsteorier är risken stor att även TTIP hamnar i papperskorgen.