Det har sällan varit så många som vill ha mer vapen. Sverige och EU ska rusta upp, och mantrat har blivit att vi behöver fler och nyare vapensystem. Plötsligt ropar en närmast enig politisk kör, ledarskribenter, tyckare och debattörer på militära lösningar och militära satsningar.
Det finns ju en självklar förklaring – kriget har inte på 70 år varit så nära våra egna gränser, och inte sedan kalla krigets dagar har så tydliga hot riktats direkt mot Sverige. Vi är inte vana vid att en stormakt direkt försöker påverka vår inrikespolitiska agenda och styra våra utrikespolitiska ställningstaganden.
De utblottade flyktingarna från ett brutalt och orättfärdigt krig korsar nu inte EU:s gränser från krigsområden i andra delar av världen, utan från ett land i Europa. Och inte sedan Balkankriget under 1990-talet har vi sett så brutala brott mot både mänskliga rättigheter och internationell lag inom Europas gränser.
Det är allt annat än naivt, det är själva grunden för långsiktig hållbar säkerhet, och för att undvika våldsamma konflikter
Men när man lyfter blicken kan man självklart påpeka att brutal krigföring, oerhörda krigsbrott mot civila, och attacker på sjukhus, skolor och bostäder inte är det minsta nytt. Det har pågått hela tiden, bara på ett betryggande avstånd från oss.
När nu krig finns på våra näthinnor och så många röster upprepar samma vapenivrande mantra är det viktigare än någonsin att inte bara diskutera det som händer i Europa, utan också diskutera alla de väpnade konflikter som pågår i Afrika, Mellanöstern och Asien. Och inte minst diskutera varför de pågår.
Det finns de som säger att det är naivt att mitt under ett brinnande krig nära våra gränser prata om vikten av att stötta mänskliga rättigheter och bekämpa korruption, att stoppa plundring av naturresurser och att satsa på utbildning, att bekämpa svält och att tala om rättvisa villkor för kvinnor.
Men det är allt annat än naivt, det är själva grunden för långsiktig hållbar säkerhet, och för att undvika våldsamma konflikter.
Många av världens pågående krig har sitt ursprung i de enorma orättvisor som finns i världen
Väpnade konflikter om värdefulla naturresurser har redan ödelagt samhällen och hela stater, och skördat miljoner människoliv under de senaste 30 åren. En utveckling som kommer att fortsätta om vi inte lyckas stoppa plundring och smuggling. Lokalbefolkningars rättigheter måste skyddas och näringslivet och civilsamhället behöver arbeta tillsammans för ansvarfull utvinning av resurser.
Många av världens pågående krig och våldsamma konflikter har sitt ursprung i just de enorma orättvisor som finns i världen. I storskalig korruption där ledare och deras följen i åratal har tillåtits berika sig själva. För att sedan med alla medel, inklusive krig, klamra sig fast vid den makt de så tydligt missbrukar.
Att arbeta för feministiska principer, för rättvisa och inkluderande samhällen innebär också att man bygger värderingar där alla människor är lika mycket värda oavsett kön, etnicitet eller sexuell läggning. Värderingar fungerar som motvikt när despoter med bloddrypande retorik svamlar om att upprätta svunna tiders imperier.
En sak är säker – när man väl har tagit till vapen blir vi alla förlorare
När vi idag ser fruktansvärda krigsbrott drabba civila inom Europas gränser ska vi inte glömma hur världssamfundet i åratal tittat åt ett annat håll vid grova krigsbrott och brott mot mänskliga rättigheter. I många länder står befolkningens enda hopp till just de lokala organisationer som försvarar demokrati, mänskliga rättigheter och dokumenterar krigsbrott.
Att låta korruption, diskriminering och ekonomiska och juridiska orättvisor växa, och att låta ledare och nationer ostraffat bryta mot den internationella rätten är tyvärr ett träffsäkert recept på en mycket farlig värld. Just därför är det oroande när regeringen nu planerar att skära i just det förebyggande biståndsarbete som ger långsiktig säkerhet. För en sak är säker, när man väl har tagit till vapen blir vi alla förlorare.