Debatt

”Den svenska modellen handlar om samarbete och förhandling”

Både arbetsgivare och fack ansvarar för att kollektivavtalen går i takt med tiden, skriver Finansförbundets ordförande Ulrika Boëthius som reaktion på en ledare i Svenska dagbladet på måndagen som hävdar att den svenska modellen är förlegad. TCO:s samhällspolitiske chef Samuel Engblom replikerade ledaren samma dag.
11 aug 2015 | 16:58
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
Ulrika Boëthius, Finansförbundets ordförande. Foto: Johan Marklund

Ulrika Boëthius, Finansförbundets ordförande. Foto: Johan Marklund

Den svenska modellen utsätts ofta för kritik, nu senast i Svenska Dagbladet den 10/8. Självklart ska både den och fackförbundens roll hålla för granskning och ifrågasättande – utveckling sker bäst genom att olika synpunkter får brytas mot varandra. Men för att en sådan dialog ska bli meningsfull, och just utvecklingsinriktad, krävs grundläggande insikter i de faktiska förhållandena på arbetsmarknaden. Jag anser att det ofta saknas.

”Många verkar tro att kollektivavtalen inte har uppdaterats de senaste 50 åren.”

Många verkar tro att kollektivavtalen inte har uppdaterats de senaste 50 åren. Skribenten i SvD skriver om en avtalsmodell anpassad för ”den svartvita bilden av bruksherre och arbetare”, menar att småföretag är ointresserade av kollektivavtal och beskyller fackförbunden för att försvåra för nya svenskar att komma in på arbetsmarknaden. Det här är både kontraproduktivt och direkt felaktigt.

Kollektivavtal är standard och både fack- och arbetsgivarorganisationer förespråkar det. Den svenska modellen handlar om samarbete och förhandling, där fack och arbetsgivare förhandlar och tillsammans kommer överens om villkoren. Det är alltså båda parter som ansvarar för att kollektivavtalen går i takt med tiden. Läser man några avtal från olika branscher blir det tydligt att flexibilitet och branschanpassning är utgångspunkter. Det är en flexibel lösning, sett i relation till alternativet lagstiftning som är vanligt i Europa.

Om kollektivavtal inte är intressant för mindre företag kan det handla om att många tycker att det för dyrt, eftersom det innebär att man måste betala både försäkringar och tjänstepension till sina anställda. Och det är ju billigare att låta bli. Detta är vanligt i bland annat tjänstesektorn, där många unga jobbar. Unga som sedan får betala för de mindre företagens ointresse, med ett betydligt tunnare pensionskuvert än andra på arbetsmarknaden.

”Ingen vill väl att ungdomar, eller personer långt från arbetsmarknaden, ska sälja sig billigt till dåliga villkor och utgöra ett arbetsmarknadens B-lag?”

Att beskylla fackförbunden för att hindra nya svenskar från att komma in på arbetsmarknaden är också märkligt. Jag är medveten om att det finns strukturella problem på arbetsmarknaden – människor bedöms olika efter kön, etnicitet eller sexuell läggning, men det är knappast något som kollektivavtalen, eller fackförbunden, kan skyllas för. Som fackförbund arbetar vi med likabehandlingsfrågor och jag hoppas att även arbetsgivarna har det högt på sin prioriterade lista.

Påståendet om att facken försöker stärka sin makt genom att efterfråga kollektivavtal i upphandlingar, är en negativ tolkning. Det är snarare ett krav på lika villkor för alla. Ingen vill väl att ungdomar, eller personer långt från arbetsmarknaden, ska sälja sig billigt till dåliga villkor och utgöra ett arbetsmarknadens B-lag? I stället är det kanske så att det är seriösa arbetsgivare som vinner makt gentemot oseriösa?

Ulrika Boëthius
Förbundsordförande, Finansförbundet

Relaterad läsning

Visa artikelns 1 kommentar
Kommentera
  1. Av NS 13 aug 2015:

    Att ungdomar och personer långt från arbetsmarknaden inte kan komma in med låga löner leder just till arbetslöshet, vilket Boëtius mycket väl känner till. Lika villkor för alla, oavsett förmåga och kapacitet, leder till utslagning. Att kollektivavtal blir för dyrt för småföretag leder också det till att människor inte får jobb, inte heller det någon nyhet för skribenten. När fackföreningsrörelsen argumenterar på det här sättet framstår det både som genuint empatiskadat och ohederligt. Möjligtvis är det begåvat utfrån målet att skydda sina egna medlemmars intressen på bekostnad av de som inte är på arbetsmarknaden.

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Hämtar fler artiklar
Få koll på de senaste nyheterna och åsikterna om arbetsmarknaden!
Nyhetsbrev