Redan 1971 fick vi en lag om 40-timmars arbetsvecka. Sedan dess har inte arbetstiden ändrats annat än på marginalen. Föräldraledigheten har byggts ut och framför allt blivit mer jämställd. 1978 fick vi fem veckors lagstadgad semester. Det har samtidigt hänt massor i omvärlden sedan dess.
Arbetslivet och näringslivet har utvecklats och vi har sett en omfattande strukturomvandling. Men vi har inte sänkt normalarbetstiden. Vi arbetar lite mindre när barnen är små, men desto längre högre upp i åldrarna. I partsförhandlingar har facken genom åren i hög grad prioriterat löneökningar framför arbetstidsförkortning.
Bilarbetare krävde fyradagarsvecka
Arbetstidsfrågan aktualiserades nyligen när det amerikanska bilarbetarfacket UAW gick ut i strejk och krävde inte bara högre löner utan även fyradagarsvecka. Dessutom visar ett brittiskt försök att fyradagarsvecka med bibehållen lön ledde till minskad stress och sjukfrånvaro samt lägre personalomsättning. Många liknande försök visar att kortare arbetstid kan innebära en möjlighet att få bättre balans i tillvaron, få ihop livspusslet men även gynna verksamheterna.
Inom vård och omsorg måste fler personer anställas om arbetstiden kortas.
Samtidigt är villkoren inte desamma på olika delar av arbetsmarknaden. I industrin och bland tjänstemän kan kortare arbetstid kompenseras med fler maskiner och satsningar på AI-användning som leder till produktivitetsutveckling. Inom vård och omsorg är det inte möjligt på samma sätt. Där måste fler personer anställas om arbetstiden kortas, vilket resulterar i ökade kostnader.
Kvinnor mer stressade
Futurion har tillsammans med SOM-institutet under flera år ställt frågor om människors oro för både stress och osäkra anställningsvillkor. Det finns vissa könsskillnader i synen på arbetstid och arbetsliv, och hur arbetet påverkar vårt välmående. Vi kan till exempel konstatera att kvinnor är betydligt mer stressade än män, vilket kan förklaras av att de ofta har ett större ansvar för att kombinera arbetsliv och familj. Kvinnor är också överrepresenterade inom sektorer där arbetstagare har begränsad kontroll över den egna arbetstiden.
Dags för parterna att lyfta arbetstiden
Men arbetstidsfrågan handlar inte bara om hur långa arbetsveckor vi har, utan också om makten över tiden. Vem är det egentligen som ska bestämma över hur mycket vi behöver eller får arbeta? Är det arbetsgivarna, staten, EU, facket eller den enskilde?
Arbetet är en central del av de flestas liv. Hur vi reformerar arbetstiden nu när tekniken ger oss möjlighet är ett av de viktigare samhällsprojekten. Är det dags för arbetsmarknadens parter att lyfta frågan om makten över arbetstidens längd och förläggning?