Timglaset har blivit en symbol för hur arbetsmarknaden utvecklas. De kvalificerade och högavlönade jobben i toppen blir fler, liksom de mindre kvalificerade och sämre betalda jobben på botten. I mitten kläms den lägre medelklassen av den tekniska utvecklingen som sopar undan jobben och trycker ned dem med för dåliga kvalifikationer till botten på timglaset.
Men timglasbilden har aldrig varit okontroversiell. I ett längre historiskt perspektiv har vi istället en utveckling där de mindre kvalificerade jobben oförtrutet minskar i antal och ger vika åt allt mer kvalificerade arbeten. Kan den historiskt stabila utvecklingen verkligen ha stannat av på senare år?
En forskare som motsatt sig bilden av timglaset, eller polariseringen av arbetsmarknaden som tesen kommit att kallas, är Michael Tåhlin professor i sociologi vid Stockholms universitet. Han menar att idén att de okvalificerade arbetena blir fler är en chimär, en bild som utvecklas i rapporten Polariseringsmyten av Arena Idé.
Vad vi ser på arbetsmarknaden är en förflyttning där allt färre arbetar i tillverknings- och distributionssektorerna. Istället växer omsorg och tjänster. Ofta ersätts yrken som maskinoperatör och chaufför av yrken som undersköterska och kock. Men det handlar, enligt Michael Tåhlins forskning, inte om att yrkena blir mindre kvalificerade, möjligen marginellt sämre betalda.
Bilden ur Arena Idés rapport Polariseringsmyten.
Polariseringstesen har drivits av att forskarna tittat på lönenivåer, menar Tåhlin. Om man istället tittar på kvalifikationskrav så ändras bilden. Och det finns en könsaspekt här.
‒ Att använda lön som mått på kvalifikation är problematiskt eftersom lön också avspeglar andra faktorer. När man får en övergång till kvinnodominerade yrken kan det se ut som en rörelse nedåt i lön, säger Michael Tåhlin.
‒ Ofta har man använt lönen i studier. Och då finns det åtminstone bland män en rörelse nedåt i lönestrukturen. Men den rörelsen är ganska måttlig. Men lönen avspeglar inte bara kvalifikationsgraden utan till exempel könssammansättning. Där har det varit vanligt att kvinnodominerade yrken varit diskriminerade.
Männen är kvar i traditionella värderingar och ser inte kvinnojobben som lika bra.
Att man hittar polarisering i mäns lönestatistik skulle alltså inte betyda att det pågår en kvalifikationsmässig polarisering.
‒ Det som ser ut som en nedåtrörelse i kvalifikationer är en rörelse i sidled men i många fall är det fråga om en uppgradering. De nya yrkena är ofta lite mer kvalificerade. Med en konservativ tolkning är det en rörelse i sidled men i praktiken är det en rörelse uppåt, säger Michael Tåhlin.
Bilden från Arena Idés rapport Polariseringsmyten.
Hur ser det då ut internationellt? Är den svenska utvecklingen representativ?
‒ Vi kan inte se att det finns polarisering i det tiotal europeiska länder vi tittar på från sent nittiotal och framåt, säger Michael Tåhlin.
I rapporten påpekas att OECD i sin studie Employment Outlook 2017 (som bygger på lönenivåer) ser en polarisering. Men att denna minskar avsevärt eller försvinner om man placerar maskinoperatörer, truckförare och lastbilschaufförer i den lägre kvalificerade gruppen, istället för som OECD gör i den medelkvalificerade gruppen. Serviceyrken, i huvudsak inom vård och omsorg, placeras av OECD i den lågkvalificerade gruppen men borde enligt Tåhlin placeras i mellangruppen, vilket ytterligare talar för uppgradering snarare än polarisering.
Är din forskning kontroversiell?
‒ Ja, det tror jag man kan säga. Det finns internationellt analyser som ifrågasätter polarisering. Men huvudtendensen i ekonomers diskussioner är att man har en tydlig polarisering. Även i Sverige utgår huvuddelen av debatten hos myndigheter och medier från polariseringsperspektivet. Vi är rätt ensamma om att det har med ”kvinnojobben” att göra. Att det är genusfaktorer som leder till andra slutsatser.
Varför är de här slutsatserna viktiga? Michael Tåhlin pekar på flera skäl.
Om man tror att enkla jobb är viktiga som inkörsport på arbetsmarknaden, så bör man känna till att de inte växer av sig själva. Om man köper polariseringen och felaktigt tror att de medelkvalificerade jobben håller på att försvinna, så finns det ingen anledning att satsa på yrkeshögskola och yrkesprogrammen på gymnasiet.
‒ Det kan handla om hotell och restaurang, industri, bygg, vårdprogrammet – arbetaryrken där det krävs gymnasium och påbyggnad – kvalificerade arbetarjobb. De är inte alls på väg bort. Det är framtidsjobb och inga borttynade jobb, säger Michael Tåhlin.
Kommer kvinnodominerade yrken uppvärderas när fler män träder in i dem?
‒ Det finns ingen tydlig konsensus i forskningen. Ibland har det fått stöd och ibland inte.
Kan den här förändringen av mäns arbetsmarknad förklara en ökande populism, att män känner sig trängda?
‒ Ja, en förklaring är att det skaver i den här övergångstiden. Samhället ömsar skinn. Just i en övergångstid uppstår friktioner som skapar missnöje. Männen är kvar i traditionella värderingar och ser inte kvinnojobben som lika bra. Men det här är spekulationer, säger Michael Tåhlin.
‒ Givet framgångarna för populistiska partier är vi inne i en backlashperiod där många män tröttnat på kvinnors framfart. Kvinnor har blivit dominerande på högskolor och till akademikeryrken kommer fler kvinnor. Det finns en underliggande långsiktig progressiv rörelse men också en backlash. Det här är inte bara invandringsfientliga partier utan också kinnofientliga, säger Michael Tåhlin.