När EU:s direktiv om minimilöner antogs röstade Sverige och Danmark emot förslaget. Slutdokumentet var, trots förhandlingar mellan länder och med Europaparlamentet, ett hot mot den svenska modellen.
Senare lämnade Danmark in en stämning mot EU. Syftet var att direktivet skulle ogiltigförklaras. Sverige hakade på.
När domen kom i tisdags utropade sig alla som segrare. EU-kommissionen konstaterade att domen ändrade ingenting. De länder som var klara med implementeringen i sin lagstiftning behövde inte göra något. Europafacket utropade med glädje att direktivet står fast.
De svenska parterna, liksom det danska facket, utropade sig som också segrare. Detta skickar en stark signal om att EU inte får lägga sig i de svenska lönerna, förklarade våra parter.
Kan alla vara segrare?
Forskaren vid Stockholms universitet, Erik Sinander, som bland annat är tidningen Lag och Avtals expert på EU- och arbetsrätt, förstår om de svenska parterna är tillfreds med domen. Detta även om domen enbart underkänner ett par skrivningar som gäller länder med lagstadgade minimilöner (Se faktaruta).
Ogiltiga delar i direktivet om minimilöner
I tisdagen dom om minimilöner godkände EU-domstolen direktivet, med undantag för ett par skrivningar som gäller hur minimilöner ska fastställas i länder med lagstiftade minimilöner.
I dessa länder ska ha tydliga kriterier som bidrar till minimilönerna är tillräckligt höga och ger ökad levnadsstandard, säger direktivet i artikel 5. När direktivet i artikelns andra punkt definierar vad dessa kriterier minst ska innehålla gick EU för långt och bröt mot grundfördragets förbud mot regleringar av ländernas löneförhållanden.
Ogiltigförklaringen gäller följande text:
"De nationella kriterier som avses i punkt 1 ska minst innehålla följande delar:
a) De lagstadgade minimilönernas köpkraft, med hänsyn tagen till levnadskostnaderna.
b) Lönernas allmänna nivå och fördelning.
c) Lönernas ökningstakt.
d) Den långsiktiga nationella produktivitetsnivån och produktivitetsutvecklingen."
Domstolen strök också en viss del av tredje punkten i artikel 5 där länderna tillåts använda indexjusteringar av minimilöner. Strykningen gäller orden: ” förutsatt att tillämpningen av den mekanismen inte leder till en minskning av den lagstadgade minimilönen”. En sådan begränsning bröt också mot förbudet i grundfördraget.
– De svenska parterna gör rätt i att utropa sig som segrare i det att EU-domstolen visar en stor respekt för den svenska kollektivavtalsmodellen. Även om Sverige och Danmark inte vinner i sak har de vunnit mycket genom att få den här domen.
Parterna har under alla de år som direktivet bekämpats lyft fram faran för den svenska modellen. Ett direktiv om minimilöner skulle underminera och i värsta fall riskera att sätta den svenska modellen ur spel, lyder ett par varningsord från parterna.
Den dåvarande ordföranden för den danska fackliga centralorganisationen FH, var ännu mer kategorisk när direktivet godkändes av medlemsländernas ministrar 2022. ” Vi fruktar nu en utförsbacke som leder till att inte parterna längre kan avtala om löner och arbetsvillkor,” sa hon då.
Tydligare rättsläge vinst i sig
Efter nära tre års väntan har parterna inte fått en ogiltigförklaring, men däremot fått ett mycket tydligare rättsläge, vilket Erik Sinander skattar väldigt högt.
– De har fått ett gehör i domskälen, vilket inte ska underskattas. Domen är en oerhört central rättskälla för förståelsen av minimilönedirektivet. Det kommer i framtiden inte kunna tolkas utan att man också ser till denna dom och vad den innebär.
Samtidigt har både EU-kommissionen och Europafacket rätt i att direktivet fortfarande är starkt och egentligen inte har förändrats, trots att ett par meningar i det har ogiltigförklarats.
De länder som redan implementerat direktivet i sin lagstiftning behöver inte ändra något, säger EU-kommissionen.
– När man tar bort ett ska-krav i direktivet är länderna inte längre skyldiga att följa det. Nationell lagstiftning, som genomför de ogiltigförklarade delarna, blir därmed att betrakta som överimplementering av direktivet. Det finns inte något hinder mot att göra så.
Är striden nu över?
De svenska parterna förklarade i inledningen av striden att de skulle bekämpa direktivet med alla till buds stående medel. Frågan är om EU-hotet mot den svenska modellen är överspelat nu när domen med dess domskäl landat på parternas bord.
– Ja och nej, säger Lena Maier Söderberg, vd och chefsjurist på LO-TCO Rättsskydd.
EU vill med direktivet påverka lönenivåer för minimilöner och få upp dem på en tillräckligt bra nivå och på det sättet höja levnadsstandarden för de lägst avlönade, konstaterar Maier Söderberg.
– På ett sätt är det tveksamt att EU lagstiftar på ett sådant område när grundfördraget har ett förbud mot lagstiftning om löneförhållanden. En dom som hade sagt att EU skulle hålla sig borta från detta område hade varit principiellt viktig.
– Men med tanke på den svenska oron för direktivet blev innehållet mindre farligt under förhandlingarna gång. Sverige fick bättre skrivningar och garantier för vår partsmodell.
Bekräftar att avtalsmodell inte får regleras
Utifrån detta perspektiv bekräftar domskälen att EU inte får gå så långt som en reglering av medlemsländernas avtalsmodell eller parternas lönesättning.
– Nu finns betryggande och väldigt tydliga uttalanden från EU-domstolen som EU knappast kan avvika ifrån i framtiden, säger Lena Maier Söderberg.
Inom EU finns ett tryck från många länder som vill se fler regleringar i sociala frågor. Ett EU som är socialt starkt ökar européernas uppslutning bakom unionen, vilket sjunkit något när klyftorna ökat bland invånarna.
Ska parterna vara oroliga för mer lagstiftning som kan påverka lönenivåer efter tisdagens dom?
– Vi har redan i dag EU-lagstiftning med länkar till löner, men det påverkar inte nivåerna. Om vi tar förbudet mot diskriminering av visstids- och deltidsanställda, innebär det att parterna och arbetsgivare inte kan sätta löner hur som helst. Däremot äger de själva lönebildningen fullt ut, säger Lena Maier Söderberg.
– Nu vet vi att EU inte kan gå in med lagstiftning så att det påverkar lönenivåerna eller medlemsstaternas val av modell för regleringen av löner, om detta ska ske i lag eller kollektivavtal.
Detsamma gäller parternas självständighet, som EU inte får nagga i kanten.
– Det kan komma fler regleringar som gäller sådant som utstationering, diskriminering, bemanningsanställda och visstidsanställda. Den möjligheten visste vi redan att EU hade.