Bristen på sjuksköterskor är ett mångårigt problem som blivit än mer tydligt i pandemin. En viktig fråga är tillgången på erfarna särskilt yrkesskickliga sjuksköterskor, barnmorskor, röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker.
– Våra medlemmar har haft en genomsnittligt bra löneutveckling under många år men den har varit så framtung så att lönenivån för de mest erfarna har legat ganska still, förklarar Vårdförbundets förhandlingschef Annelie Söderberg.
Annelie Söderberg, förhandlingschef på Vårdförbundet. Foto: Ulf Huett
Vid 35 års ålder har löneutvecklingen bland sjuksköterskorna ofta stannat av, och vid 45 års ålder stagnerat ytterligare. Många har fått se sig förbisprungna av unga nyutbildade genom bristen på sjuksköterskor och arbetsgivarnas önskan att locka nya till yrket. De ungas framgång har fått mindre önskvärda konsekvenser när besvikna äldre sjuksköterskor då byter jobb till mindre vårdtunga verksamheter.
Nyckelpersoner i vårdtunga verksamheter
För att få till en ändring innehöll det treåriga avtalet HÖK 19 mellan Vårdförbundet och SKR/Sobona en prioritering av löneutvecklingen för just särskilt yrkesskickliga. Målet var en ökad lönespridning och möjlighet till lönekarriär i yrket över tid.
Om du jobbar på IVA och akuten där människor svävar mellan liv och död, behövs personer som är erfarna och särskilt yrkesskickliga
Frågan påverkar enligt Annelie Söderberg hela den vårdtunga verksamheten: utan tillräckligt många erfarna och särskilt yrkesskickliga sjuksköterskor saknas handledning av de mindre erfarna och nya i yrket. Följden blir att den etiska stressen ökar, både för de erfarna och de mindre erfarna.
– Om du jobbar på IVA och akuten där människor svävar mellan liv och död, behövs personer som är erfarna och särskilt yrkesskickliga för att säkra patientsäkerheten och kvaliteten. Dessutom bidrar de till chefens arbetsmiljö, och minskar den etiska stressen för hela personalgruppen.
Över 20 000 har svarat
Enligt avtalet ska ”speciell uppmärksamhet ägnas gjorda erfarenheter av den genomförda löneöversynsprocessen i syfte att lägga grund för nästa”. Men i arbetsgivarnas lönesystem saknas fortfarande möjligheten att göra konkreta uppföljningar på individnivå från år till år just när det gäller kategorin särskilt yrkesskickliga.
För att kompensera det har Vårdförbundet i löneenkäter varje år till medlemmarna frågat dels om de har bedömts som särskilt yrkesskickliga, dels hur stor löneutveckling de har fått. Runt 22 000 har svarat varje år på enkäten, men eftersom det inte är exakt samma individer som svarar från år till år, kan man inte följa löneutvecklingen på individnivå över de tre åren. Däremot stämmer andelen som i enkäten svarar att de har kategoriserats som särskilt yrkesskickliga med den bild som finns: cirka en fjärdedel av medlemmarna har bedömts som särskilt yrkesskickliga.
37 843 kronor i månaden till yrkesskicklig
– Utifrån svaren 2019, 2020 och 2021 har vi kunnat konstatera att löneutvecklingen i genomsnitt varit drygt 5 600 kronor i månaden i den gruppen. Men det kan naturligtvis vara stora individuella skillnader, säger Annelie Söderberg.
Löneutvecklingen har legat på runt 2 procentenheter högre i både regioner och kommuner för de som bedöms vara särskilt yrkesskickliga. En särskilt yrkesskicklig specialistsjuksköterska 2021 har i genomsnitt kommit upp i en månadslön på 37 843 kronor, de som svarat i enkäten att de inte hade bedömts tillhöra den gruppen hade i stället en genomsnittslön på 33 574 kronor. För barnmorskor var motsvarande lön 43 523 kronor i månaden 2021 jämfört med 38 172 för barnmorskor som svarat nej på frågan om de hade bedömts tillhöra gruppen särskilt yrkesskickliga.
Den första enkäten bekräftade också att den som 2019 hade blivit bedömd som särskilt yrkesskicklig, åren innan till och med hade fått sämre löneutveckling än genomsnittet, då alla hade fått ungefär samma pålägg med 1 400 kronor.
Det vi oroas över nu, är att arbetsgivarna åter försöker omfördela löneutvecklingen.
– Det vi oroas över nu, är att arbetsgivarna åter försöker omfördela löneutvecklingen. Det syns inte på löneenkäterna, men vi hör bland förtroendevalda att de känner oro för att chefer inte orkar hålla i att fortsätta premiera särskild yrkesskicklighet, utan vill kompensera andra grupper åren efter.
Enligt Annelie Söderberg handlar det ofta om att arbetsgivarna blir oroliga för att inte lyckas behålla de yngre som oftare byter jobb om de inte är nöjda.
– Men jag tror att man i stället ska vara mer orolig över att de mest erfarna lämnar, och konstatera att det sliter mindre på hela kollektivet om de stannar. Det här är ju ett sätt att öka attraktiviteten för alla att stanna, där de erfarna prioriteras men också bidrar till att utveckla särskild yrkesskicklighet bland de yngre och säkrar att alla kan göra lönekarriär över tid, förklarar hon.
Extremt väsentligt att det fortsätter åt samma håll framöver
Nu sätter sig Vårdförbundet i nya förhandlingar med SKR och Sobona. Hur det nya avtalet kommer att se ut när det gäller särskilt yrkesskickliga är oklart, men ett av kraven är att parterna behöver gemensam statistik för att fånga löneutvecklingen för den här gruppen. Det är en bit kvar till Vårdförbundets mål om att den högst betalda tiondelen av medlemmarna ska tjäna dubbelt så mycket som den lägst betalda tiondelen.
– Men vi ser att utvecklingen hittills är en trendförflyttning som ändå visar att man vågar använda avtalet. Och det är extremt väsentligt att det fortsätter åt samma håll framöver.
För att stötta sina medlemmar men också chefer och HR-avdelningarna hos arbetsgivarna i det fortsatta arbetet, har Vårdförbundet inlett ett samarbete med Jonna Bornemark, professor vid Södertörns högskola, för att ta fram material om hur man utvecklar och bedömer särskild yrkesskicklighet.