Alla vet egentligen varför vi har ojämställdhet. Men ingen orkar göra något åt denna pinsamma kvarleva.
Ojämlikhet uppstår på arbetsmarknaden när vi får barn. Mamma stannar hemma. Pappa gör karriär för att trygga ekonomin.
Pappa är nämligen viktigare på sin arbetsplats. Eller ja, hela hans identitet är i alla fall uppbyggd kring karriären.
”Ett halvår hemma skulle rasera hans uppdaterade syn på marknaden.”
För ett tag sen träffade jag en gammal pluggkompis som inte kunde vara hemma när han blev pappa. Han jobbade ju med marknadsanalys och ett halvår hemma skulle rasera hans uppdaterade syn på marknaden.
Jag skrattade lite inombords åt hur viktig han tydligen var för sin arbetsplats. Sen fick jag själv nytt jobb, och barn samtidigt. Och det är ju så smidigt att sätta rutiner och få ordning och jada jada innan man går på föräldraledighet. Eller hur. Litegrand kan man ju korta ledigheten, och låta partnern stanna hemma några månader till.
Sen är det ju enklare att inte förändra så mycket, om mamma börjar vara hemma kan hon ju vara det lite till. Om pappa lyckas jobba på, kan han ju göra det lite till. Varför vända upp och ner på det som fungerar?
Och män är ju dessutom lite viktigare på sina jobb eftersom de i snitt är äldre i relationer. De har alltså hunnit längre i karriären och har mer ansvarsfyllda jobb.
Är män mer kära i sina jobb än kvinnor? Mer i behov av bekräftelse från kollegor? Nä knappast. Men medan kvinnor förväntas vara hemma med barn, tycks männen ha ett val. Det gör det rätt enkelt för männen att vinna den där förhandlingen om att ta lite kortare ledighet. Och få lite mer bekräftelse på jobbet istället.