Södertäljes näringsliv domineras av Saab Scania och AstraZeneca. Tillsammans står de företagen för 6 procent av Sveriges hela exportinkomst.
Stans tablettfabrik är fortfarande en av världens största, och totalt har läkemedelsföretaget 3 700 personer anställda i kommunen. Men de var ännu fler 2012, innan läkemedelsforskningen lades ner här.
Kerstin Kenne, toxikolog och numera vd för TKT Sweden. Foto: Ewa Persson
Kerstin Kenne beskriver den där februaridagen för drygt tre år sedan som om det var i går:
– Alla var kallade till mötet i huvudkontorets matsal, också de som var barnlediga. Då förstod vi, att nu var det något stort på gång.
Samma morgon hade beskedet kommit att 600 skulle få gå från AstraZeneca i Montreal, och Kerstin Kenne berättar att de trodde nog att kanske 250–300 i Södertälje skulle få lämna.
– Trots att vi hade varit mentalt förberedda på någonting blev det kaos där i matsalen när beskedet kom. Folk satt och grät, berättar Kerstin Kenne och skakar på huvudet.
Inom ett år skulle hela forskningsdelen läggas ner och alla 1 200 skulle sägas upp – hundratals forskare, administratörer och djurskötare.
Stor konkurrens om jobben
En del försvann direkt, och företaget valde att släppa dem som ville. Därefter försvann ungefär 100 personer i månaden fram till december 2012.
Enligt Trygghetsrådets rapport om omställningen valde 125 personer att gå i pension, ett antal flyttade till andra delar av AstraZeneca och 43 flyttade utomlands.
Ett antal fick jobb på Läkemedelsverket, andra började på Karolinska institutet.
– Men jag jobbade kvar ända fram tills den 31 oktober det året, berättar Kerstin Kenne.
Kerstin Kenne är toxikolog, specialist på förgiftningar. I varje läkemedelsprojekt finns toxikologen med för att analysera riskerna för läkemedelsförgiftning. När beskedet om nedläggningen kom hade AstraZeneca i Södertälje 76 olika läkemedelsprojekt igång.
De som hade hunnit passera 58 år kunde få avtalspension, men de som var bara lite yngre – Kerstin var en av dem – och hade jobbat i företaget i många år hade svårare än de yngre att hitta nya jobb, trots hög utbildning.
– Det blir stor konkurrens när alla kommer ut samtidigt – vart ska alla ta vägen? säger Kerstin Kenne.
Under ytan blir bilden komplex
Trygghetsrådets rapport om vad som har hänt de uppsagda tre år efter beskedet visar vid en första anblick ett mycket gott resultat. 85 procent fick ny anställning och 9 procent startade eget.
För att få lite perspektiv kan man jämföra resultaten med en annan stor omställning där över tusen tjänstemän var inblandade och som skedde nästan samtidigt som AstraZenecas forskningsnedläggning i Södertälje. Konkursen av Saab Automobil slog ner som en bomb i Trollhättan december 2011. Ett omfattande omställningsarbete drog i gång för att stötta de 3 300 anställda som berördes, varav 1 294 tjänstemän deltog aktivt i Trygghetsrådets omställning.
Vid första åsynen är resultaten ganska lika.
Men skrapar man lite på ytan blir bilden mer komplex.
Många uppsagda från AstraZeneca har tvingats gå ner i lön, en del av förklaringen är att de har gått till offentlig verksamhet i stället för privat. Det är heller inte ovanligt att man har fått lägre befattningar. En grupp har skolat om sig till jobb i vården. Visserligen har de haft lätt att få nya jobb men många har deltidsanställningar.
Kerstin Kenne berättar att erfarna forskare från Södertälje har dykt upp som ”gratisjobbande” praktikanter på Karolinska institutet, allt för att bibehålla kontaktnät och kompetens.
Vd för ett företag
Själv bestämde hon sig för att inte ta risken att hamna i tillfälliga jobb och perioder av arbetslöshet. Hon stannade kvar tills sent på hösten 2012, och utnyttjade stödet från Trygghetsrådet för att starta eget i stället. Tillsammans med fem andra toxikologer från AstraZeneca startade hon ett företag specialiserat på risk- och säkerhetsbedömningar inom life science, TKT Sweden.
– Och kan jag undvika en anställning i dag gör jag det. Det här är mycket roligare. Det är så enkelt – vi måste helt enkelt göra jobb för att få in tillräckligt med pengar.
I dag är hon vd för företaget. Produkterna de arbetar med är inte så mycket traditionella läkemedel som från den växande marknaden av olika kosttillskott. 40 procent av verksamheten är export, framför allt till Danmark.
Det har krävts mycket jobb med att bli egna företagare, att skydda domän- och företagsnamn, skriva offerter och hantera fakturor och försäkringar. Och för den som inte väljer att först bli arbetslös finns inga möjligheter att få starta eget-bidrag från Arbetsförmedlingen – i samma stund som första fakturan är skickad är den chansen borta.
– Våra löner är lägre än som anställda. Hur mycket är svårt att säga, vi tittar i plånboken varje månad för att se hur mycket vi kan ta ut.
Investerare kräver snabba vinster
De har haft kontakt med inkubatorer och finansfolk.
– Men det är inte kreativt för oss. Om några år vill de ha tillbaka pengarna, och det fungerar framför allt inte inom life science.
En annan finansiär är staten, som på olika sätt kan stötta nya verksamheter. Men det kan i stället skapa osunda konkurrensvillkor.
AstraZeneca hade många toxikologer, och några av dem jobbar i ett större projekt som har lyckats få statliga stöd för etablering av ett center i Södertälje.
– Och vi är oroliga, eftersom staten sponsrar andra från AstraZeneca för att konkurrera med oss, säger Kerstin Kenne.
