Jimmie Trevett, förbundsordförande i RSMH.
I Sverige anses arbetslösheten vara hög om 90 procent av arbetskraften är i arbete och tio procent är utan. Men för personer med psykisk ohälsa är siffrorna omvända. I vår grupp är det endast 10 procent som har arbete och 90 procent är arbetslösa. Det är katastrofsiffror.
Och värst är det för unga. Tänk att ha framtidssynen att arbete inte blir aktuellt, någonsin. Den stressen leder till ytterligare psykisk ohälsa, som förvärrar ungas möjligheter att försörja sig, återhämta sig, och dessutom hämmar deras personliga utveckling.
Men så behöver det inte vara. Unga människor med psykisk ohälsa kan och bör få plats på arbetsmarknaden. Ett sätt att öppna upp för den gruppen är attitydförändringar.
När organisationen Hjärnkoll undersökte attityderna hos befolkningen visade det sig att en av fyra inte vill ha en kollega med psykisk ohälsa. Det bygger på rädslor inför gruppen som är obefogade. Det är också anmärkningsvärda siffror med tanke på hur pass vanligt det är i samhället med psykisk ohälsa. Kanske är det tur att arbetskamraterna inte känner varandra så väl, för i så fall skulle det komma i dager att både en och annan på jobbet har eller har haft episoder av psykisk ohälsa i sina liv.
Det finns mycket kunskap som arbetsgivare och arbetsgivarorganisationer behöver ta till sig, bland annat kunskaper om hur man stöttar personer med psykisk ohälsa i sitt arbete.
Ytterligare ett problem är bristen på kunskap. Det finns en förlegad syn om vad psykisk ohälsa innebär. I dag är det få som sitter fastnaglade på institutioner, utan du kan ha korta episoder av psykisk ohälsa i ditt liv för att sedan komma vidare.
Här måste samhället följa med. Det finns mycket kunskap som arbetsgivare och arbetsgivarorganisationer behöver ta till sig, bland annat kunskaper om hur man stöttar personer med psykisk ohälsa i sitt arbete.
Många i gruppen klarar av kraven som finns på arbetsmarknaden. Men inte alla kan arbeta 100 procent, däremot 100 procent av sin egen förmåga. Det behöver arbetsmarknaden vara öppen inför och även ta till sig de metoder som fungerar för att ge individanpassat stöd, till exempel Supported Employment och Individual placement and support, IPS.
Stora grupper har en framtid som innebär utanförskap i samhället under hela livet om ingenting görs.
Det behövs en modern syn på psykisk ohälsa och arbetsgivare som ser kapaciteten i människor och deras livserfarenheter som en kompetens. Det är inte bara viktigt att arbetsplatsen är blandad med olika åldrar, kön och etniciteter. Även personer med psykisk ohälsa ger en mångfald och livserfarenheter som kan gynna arbetsmiljön och ge ett öppnare klimat.
Psykisk ohälsa är en folksjukdom. Stora grupper har en framtid som innebär utanförskap i samhället under hela livet om ingenting görs. Här måste arbetsgivarorganisationerna ta sitt ansvar.