Kurt Eriksson, tidigare chefsjurist på Medlingsinstitutet, har i ett års tid kartlagt det moderna arbetslivets utmaningar och hur det passar det i nuvarande lagstiftning. På tisdagen presenterade han sina slutsatser.
Och han uttrycker en tydlig oro för att arbetsmiljölagen är betydligt svårare att tillämpa i dag, i ett modernt arbetsliv.
– Vi ser främst tre utmaningar. Lagen i sig är klar över ansvaret, men det är oklart för dem som berörs av lagen vem som bär ansvaret, sade han när han presenterade resultaten på en presskonferens på tisdagen. Den organisatoriska arbetsmiljön leder till en otrygghet i sig, som gör att vi fortsättningsvis behöver hålla koll på utvecklingen. Det är viktigt, för vi har ett problem.
En förändrad struktur på arbetsmarknaden där jobbtillväxten sker främst på mindre arbetsplatser och i mindre företag kräver också mer av sådant som informationsinsatser från exempelvis Arbetsmiljöverket.
– Det är inte alldeles säkert att man vet vem som har arbetsmiljöansvaret för anställda.
”Delvis dramatisk förändring”
I början av 2016 presenterade Ylva Johansson en ny arbetsmiljöstrategi. Bland annat aviserade hon då två nya utredningar, en om ett kunskapscentrum för arbetsmiljöforskning (betänkandet kom i går) och en om arbetsmiljöregler för ett modernt arbetsliv. Kurt Erikssons uppdrag har varit att analysera om bestämmelserna i arbetsmiljölagen passar ett modernt arbetsliv för att ge en bakgrundsbeskrivning o analys till grund för åtgärder.
– Hur ser det ut då? Är det en dramatisk förändring? Ja, delvis, men inget som i grunden har ändrat förutsättningarna på arbetsmarknaden. Majoriteten är anställda, drygt 4 miljoner, och av de anställda är en majoritet tillsvidareanställda. 1,5 procent är inhyrd personal, det har legat ganska stilla de senaste 10 åren. En halv miljon är egenföretagare.
Snarare är det en framväxt av olika förändringar som innebär utmaningar för arbetsmiljöarbetet, menar Kurt Eriksson: Det blir otydligare vem som har ansvaret för arbetsmiljön när många olika typer av anställningar finns på samma arbetsplats. Förändringstrycket är stort på svensk arbetsmarknad och man organiserar och utför arbetet på nya sätt som leder till en otrygghet i sig. Teknikutvecklingen, digitaliseringen och arbetsgivarnas behov av flexibilitet är några underliggande orsaker.
… i stället bör utgångspunkten vara att den som kan påverka arbetsmiljöförutsättningarna på en viss plats också bör ha ansvar för de personer som utför arbetet på platsen.
Utredningens slutsatser är att det är angeläget att nå ut med information om arbetsmiljöansvaret till arbetsgivarna, inte minst nya och små arbetsgivare.
Utredaren menar också att begreppen som lagstiftningen utgår ifrån: arbetstagare, arbetsgivare och arbetsställe inte alltid är anpassade till dagens arbetsliv. I stället för att sortera in personer som utför arbete i en grupp, som arbetstagare, bör i stället utgångspunkten vara att den som kan påverka arbetsmiljöförutsättningarna på en viss plats också bör ha ansvar för de personer som utför arbetet på platsen.
Det gör att man också kan behöva förtydliga vem som egentligen har arbetsmiljöansvaret.
Skyddsombud på fler arbetsplatser
Utredningens har också haft i uppdrag att se över de regionala skyddsombudens tillträde till olika arbetsplatser.
– Utgångspunkten i dag är att skyddsombudet är en facklig förtroendeman och förutsättningen är att det finns en medlem på arbetsplatsen, berättade Kurt Eriksson på dagens presskonferens. Det vi lägger till är att om arbetsplatsen omfattas av kollektivavtal ska det finnas möjlighet att utse ett skyddsombud.
Utredningen föreslår inga förändringar av skyddsombudets befogenheter utan föreslår att de ska ha samma befogenheter som i dag. Det gäller till exempel möjligheten att begära att det vidtas åtgärder och rätten att kunna stoppa arbetet.