Sverige, Danmark och Italien är de enda europeiska länderna där arbetsmarknadens parter helt råder över lägstalöner. Modellen med kollektivavtal som endast avtalas mellan arbetsmarknadens parter innebär att företag som inte har tecknat kollektivavtal i princip kan betala sina anställda hur lite som helst. Den svenska modellen bygger alltså på att vi har en väldigt hög kollektivavtalstäckning. Idag ligger den i Sverige på runt 90 procent.
Men trots att vi ofta talar inte bara om en svensk modell utan om en nordisk modell, varierar statens inblandning stort om vi tar en titt på våra grannländer.
Mika Domisch, TCO.
− Den nordiska modellen bygger helt på hög kollektivavtalstäckning och organisationsgrad. I Sverige och Danmark ligger andelen av arbetstagarna som är medlemmar i ett fackförbund på ungefär 70 procent, medan den i Norge ligger på ungefär 55 procent, säger Mika Domisch, internationell sekreterare på TCO.
Finska facken positiva till allmängiltiga avtal
I Finland har möjligheten till allmängiltigförklarade kollektivavtal varit inskrivna i lag sedan 1970-talet och i dag gäller de för samtliga branscher på arbetsmarknaden. Förutom lägstalöner bestämmer de även andra minimivillkor såsom arbetstider, semester och sjukledighet. STTK, TCO:s systerorganisation i Finland, menar att de allmängiltiga kollektivavtalen har hjälpt till att hålla uppe minimivillkoren och gett en balans vad gäller konkurrensen företag emellan.
Antti Palola. Ordförande, STTK. (Tjänstemännens centralorganisation i Finland) Foto: Liisa Valonen
− Det finska systemet med minimilöner fastställda i avtalen har fungerat bra ur arbetstagarnas synvinkel och man eftersträvar inte att få någon lagstadgad minimilönenivå i Finland, säger STTK:s ordförande Antti Palola.
Av och till har det förekommit diskussioner i Finland angående lagstadgade minimilöner, men dessa diskussioner har aldrig riktigt fått luft under vingarna. De har också mött motstånd från arbetstagarorganisationerna. Bland annat har man farhågor om att i lagen inskrivna minimilöner skulle kunna bromsa upp löneutvecklingen.
Även Island har allmängiltiga kollektivavtal i samtliga branscher.
Norge reglerar speciellt utsatta branscher
Innan Norge röstade om medlemskap i EU 1994 utarbetades ett förslag på allmängiltigförklarade kollektivavtal för vissa branscher. Dess syfte var inte att minska arbetskraftsinvandringen, utan att hindra social dumpning i branscher där man såg att en risk för det förelåg. Eftersom EU-omröstningen slutade i ett nej låg förslaget vilande i många år. 2003 togs det dock i bruk och allmängiltigförklarade kollektivavtal finns nu i vissa branscher såsom städning, varvsarbete och i energibranschen.
Mika Domisch på TCO menar att Norges modell för allmängiltigförklarade kollektivavtal har gjort det den syftade till.
− Norge har också lyckats undvika social dumpning. De har låg arbetslöshet och också stor arbetskraftsinvandring. I februari i år utvidgade man också allmängiltigförklarade kollektivavtal till fiskeribranschen och elinstallatörer.
Diskussionen tabu i Sverige
Mika Domisch säger att man i Sverige och Danmark än så länge inte ens har velat diskutera allmängiltiga kollektivavtal, det finns en allmän uppfattning om att det vore att ingripa alltför mycket i, eller till och med slå sönder, den nordiska modellen.
− Om kollektivavtalen skulle bli allmängiltigförklarade skulle ju just det incitamentet att gå med i facket förloras.
I Sverige har frågan om allmängiltigförklarade kollektivavtal endast förts fram av ett fåtal förbund. Transportarbetarförbundet har under ett antal år sagt sig vilja titta närmre på frågan, främst för att undersöka om det kunde vara ett sätt att komma åt de stora problemen med oseriösa företag i åkeribranschen. Även Teaterförbundet har närmat sig frågan, och lyft att det skulle kunna vara en lösning i branscher som präglas av låg täckningsgrad och med många visstidsanställningar. Men intresset från andra förbund har varit svalt.
Farhågor om än mer inblandning från staten
I Danmark är debatten något mer livaktig. I höstas uttalade sig Bente Sorgenfrey, ordförande i TCO:s danska systerorganisation FTF, om att man åtminstone borde titta på Norges modell för allmängiltigförklarade kollektivavtal för vissa branscher. FTF har under de senaste åren oroats speciellt för utvecklingen i flygbranschen. Ordföranden i danska LO sade dock blankt nej till diskussionen.
Den stora frågan i både Danmark och Sverige är om inte staten skulle gå in än mer på parternas områden om kollektivavtal allmängiltigförklarades. Farhågorna har funnits även i Finland och Norge innan allmängiltigförklarande, men det har visat sig att staten trots allt kan hålla sig utanför vid till exempel strejker som starkt skulle påverka ländernas ekonomi.
− I Finland har vi ett exempel bara häromveckan där Finlands Sjömans-Union varslade om strejk för hela sjöfarten, någonting som hade lamslagit landets ekonomi eftersom Finlands hela export och import sker via sjövägen. Men staten gick inte in utan sa att det var upp till parterna att lösa, säger Mika Domisch.
